Gästbloggare Lars Adaktusson (Kd): Ett handelsavtal med USA gör mer än att skapa jobb och tillväxt

I veckan som kommer möts EU:s och USA:s förhandlare i Arlington, Virginia för en femte förhandlingsrunda om ett transatlantiskt partnerskap för handel och investeringar.

Inför denna runda informerades Europaparlamentet om att EU inte kommer att förhandla om någon sänkning av sitt konsumentskydd och att GMO och hormonbehandlat kött inte heller kommer att ingå i det slutliga avtalet, något som Miljöpartiet ofta ”hotat” med i debatten.

Ett handelsavtal med USA skulle ha en stor betydelse för jobb och tillväxt i Sverige, i Europa och även i USA. Hälften av Sveriges BNI kommer från export och vi har en rad företag, kända (Electrolux, IKEA, H&M, Skype…) och mer okända, som blivit framgångsrika på den amerikanska marknaden. EU och USA står för cirka två tredjedelar av världshandeln och omsätter årligen drygt 700 miljarder euro, nästan åtta gånger Sveriges statsbudget. Tullmurarna mellan EU och USA är redan låga men den stora handelsvolymen gör att även små tullsänkningar leder till stora makroekonomiska vinster. Tidpunkten är helt rätt efter flera år av ekonomisk kris och en ofullbordad handelsrunda i WTO.

Ett transatlantiskt avtal behövs för att möta ökad konkurrens från länder som Kina, Indien och Brasilien som hela tiden flyttar fram sina positioner i världsekonomin. Det skulle också visa på ett globalt ledarskap från två ”tunga” och jämnstora aktörer som försvarar de internationella spelreglerna, skyddar immaterialrätt och har starka regler för miljö- och hälsoskydd.

Vissa svenska och europeiska partier och organisationer har högljutt varnat för urvattnade miljö- och hälsoregler som en konsekvens av avtalet, men gör det mot bättre vetande. EU:s handelskommissionär Karel De Gucht har gång på gång slagit fast att EU:s regler inte är förhandlingsbara och att en social och miljömässig konsekvensutredning av avtalets olika delar ska göras i samverkan med det civila samhället.

Den största potentiella vinsten med ett bredare avtal skulle vara ett ömsesidigt erkännande av skilda standarder och föreskrifter inom en rad produktområden där syftet och målet med dem är desamma i både EU och USA. Det skulle rejält sänka kostnaderna för företag att handla på båda sidor om Atlanten. Inom läkemedelssektorn har redan resultat uppnåtts av transatlantiskt samarbete som lett till minskade administrativa kostnader och bibehållet, i vissa fall ökat, konsumentskydd.

Investeringar och investeringsvillkor är en annan viktig del av ett avtal men också den del som har utsatts för hårdast kritik, i Sverige framför allt av MP och V. De hävdar att ett skydd för gränsöverskridande företagsinvesteringar skulle ge företag möjlighet att stämma EU-länder som förändrar investeringsvillkoren genom att anta t ex hårdare miljöregler eller lagar som förbjuder vinster i välfärden. Vad de ”glömmer bort” är att EU har frusit just den delen av förhandlingarna och nu pågår en tre månaders öppen och offentlig dialog med alla intressenter. De Gucht säger också uttryckligen att bestämmelser om investeringsskydd inte får inskränka EU:s rätt att lagstifta om miljö och hälsa.

Att Vänsterpartiet uttrycker skepsis mot frihandel är varken förvånande eller någon nyhet men det är oroväckande att även Socialdemokraterna vacklar. De har i flera artiklar uttryckt sig om risker snarare än möjligheter i fråga om avtalet.

Frihandelsavtalet är en av den kommande mandatperiodens viktigaste frågor och samtliga Europaparlamentariker kommer att bära ett mycket stort ansvar inför väljarna. För egen del har jag bestämt mig. Jag vill kunna se väljarna i ögonen och berätta om att jag bidragit till fler jobb och långsiktigt välstånd genom att rösta ja till ett av de viktigaste handelsavtalen i vår tid.

Lars Adaktusson (KD)
Kandidat till Europaparlamentet