Gästbloggare Marit Paulsen: Förhandla först — besluta sedan

Alla tycks vara överens om att ett frihandelsavtal mellan USA och EU, vilka tillsammans står för närmare en tredjedel av världshandeln, skulle ge påtagligt högre tillväxt och nya jobb på båda sidor av Atlanten. Ändå höjs nu många kritiska röster. Vissa säger redan nu nej till hela idén om ett avtal, innan vi ens förhandlat fram dess innehåll. Där rör det sig väl om grupperingar som alltid är emot detta med fri och rättvis handel i världen. De är också snabbt ute och kritiserar det ”hemlighetsmakeri” som de menar omgärdar förhandlingarna. I andra fall rör det sig nog om människor som känner en viss, och fullt berättigad, oro för vad det hela ska mynna ut i. Ska vi t ex tvingas offra våra europeiska miljö- och djurskyddskrav på frihandelns altare?

Till den första gruppen skulle jag vilja säga att processen alls inte är så sluten och hemlig som de – av politiska skäl – vill göra gällande. Europaparlamentet har t ex redan med sedvanlig öppenhet antagit en resolution där man klargör sin position i vissa frågor (såsom att exportbidragen inom jordbrukshandeln mellan EU och USA helt ska bort) och ställer vissa krav som villkor för att säga ja till avtalet i slutändan — på samma sätt som det folkvalda parlamentet lyckades skaffa sig makten över innehållet i EU:s nya långtidsbudget, fast det inte formellt hade rätt till det enligt EU-fördraget. Europaparlamentet kräver också en öppen process där deras respektive utskott får en given roll i förhandlingarna.

Till de som känner oro för maten och miljö, så skulle jag vilja säga att den oron är ömsesidig. Lika bekymrade som vi är för amerikanarnas syn på klordoppade kycklingar, lika ”rädda” är de för våra opastöriserade franska ostar. Även där har dock Europaparlamentet tydligt krävt att det nya avtalet till fullo måste respektera ”varje sidas rätt att fastställa regler på ett sätt som säkerställer skydd av hälsa, produktsäkerhet och miljö på en nivå som varje sida anser lämplig, liksom rent historiskt beakta transatlantiska skillnader i frågor som t ex planteringen av genetiskt modifierade organismer och vissa djurskyddsfrågor”. Till yttermera visso har EU-kommissionen offentligen lovat att GMO-reglerna inte är förhandlingsbara.

Vi får inte glömma bort, att utan Europaparlamentets godkännande blir det inget frihandelsavtal med USA. Vi får inte heller glömma bort att EU är världens största ekonomi, mycket större än USA, och att det snarast är amerikanarna som befinner sig i underläge, om nu någon måste vara det. Men framför allt får vi inte glömma bort att fri handel i alla tider lett till välstånd och utveckling. Låt oss inte döma ut frihandelsavtalet med USA innan vi gett förhandlingarna en chans.

Marit Paulsen, Europaparlamentariker för Folkpartiet


Taggar:
Kategorier: Frihandel