Gästbloggare Per A Tryding: När frihandeln går på nät

Ofta förknippas frihandel med marknader långt bort på stora avstånd som BRIC-länder eller Afrika. Men både värdemässigt och räknat i volym är det den nära handeln som dominerar alla länders ekonomi. Närhet spelar fortfarande stor roll geografiskt och kulturellt när vi skall göra affärer. Att handelspolitiken domineras av långväga handel beror på att de stora utmaningarna vad gäller regler och krångel avseende tariffer, kvoter och standards finns mellan de stora handelsblocken.

Idag är det dessutom genom medverkan i EU som Sverige kan påverka dessa frågor.

Men de informella hindren är väl så tuffa och svåra att komma åt eftersom de är kamouflerade som till exempel konsumentskydd, skatter eller kompetenskrav. Och dessa handelshinder lever i högsta välmåga inte bara vid Sveriges farstu, utan ända in i tamburen.

Traditionellt tänker man också på handel som affärer med fysiska produkter medan till exempel tjänster och anställningar inte ses som handel. Men den här uppdelningen blir allt mindre sann. Omsättningsmässigt dominerar handeln med varor fortfarande över tjänsteutbytet. Men mer intressant är förädlingsvärdet, alltså det mervärde som varje led i en affärskedja tillför utöver föregående led. Mätt i termer av förädlingsvärde så är det tjänsterna som ökar snabbast i värde och uppgår numera till närmare hälften av den globala handelns värde. Det forskare nu intresserar sig för, nämligen hur varukedjorna fungerar mer i detalj, kommer troligen att utmana den strikta uppdelningen mellan saker, handlingar och idéer i dessa kedjor.

Ingenstans är betydelsen av närhandel och inslagen av tjänster i handeln lika tydliga som i Öresundsregionen där Sverige och Danmark håller på att överlappa varandra i en gemensam metropolregion. Här förenas nämligen handeln med varor med urban integration av arbetsmarknader, bostadsaffärer och närservice.

Detta gör Öresundsregionen extremt intressant både praktiskt och konceptuellt. För att använda idrottsspråk så lämnar frihandeln långbollarna och går på nät. Och då ökar tempot och intensiteten något.

Rent generellt förutspår ekonomisk teori att det blir ökat utbyte när en stor barriär avlägsnas mellan två marknader. I Öresundsregionen ersattes långsamma och lågfrekventa trafikförbindelser med en snabb och högfrekvent. Detta skedde över en natt sommaren år 2000. För teoretiker är detta en dröm eftersom det innebär ett ”naturligt experiment” och ger möjlighet att testa teorier.

Handelskammaren beställde en djuplodande genomgång av Malmöregionens ekonomi efter bron, som idag omfattar en lokal arbetsmarknad på 1 100 000 på svenska sidan. Denna visar tydligt på ökade volymer hur man än mäter. Detta därtill i en omfattning som överträffar prognoserna med råge. (Andersson, Andersson, Wichmann-Matthiessen, Öresundsregionen, den dynamiska metropolen, Dialogos förlag, kap 10). Handeln med varor och utbytet av tjänster har båda ökat mycket markant. Och det har även sådant man inte alltid tänker på nämligen sammansatta tjänster som till exempel huvudkontor, arbetsställen men även ”internationell handel” med immobila varor, alltså fastigheter.

Det finns några aspekter som är särskilt intressanta och som lyfter fram frihandelns mervärde.

1) Ökad tillgänglighet till produktionsfaktorer.

Det som definitivt var Handelskammarens främsta mål med Öresundsbron var att öka tillgången på arbetskraft och kompetens i regionen och att öka tillgängligheten. Även om alla resurser i Köpenhamn och Skåne inte direkt blir tillgängliga för alla på en gång innebär det mycket. Ett exempel är alla nya huvudkontor och servicenoder som lokaliserats i Malmöregionen. De gör detta för att den internationella flygplatsen i Kastrup är åtkomlig på tjugo minuter och för att de kan rekrytera och locka till sig nyckelpersoner från hela regionen och internationellt. Mercedes nordiska huvudkontor är ett ofta använt exempel, men det rör sig om hundratals exempel från Facebook till Huaewi.

2) Större marknader skapar lokaliseringsfördelar.

I detta finns en annan dimension nämligen storleken på åtkomliga avsättningsmarknader. Den nya logistik som blir möjlig med Öresundsbron och stora bält gör att hela Norden kan betjänas från Öresundsregionen. Exempel är de asiatiska bilföretagens huvudfunktioner för Norden, men också att danska tidningar kan tryckas och distribueras från svenska sidan. Den här effekten kommer att bli starkare när Fehmarn-Bält-tunneln flyttar Hamburg närmare Öresund. En hel del företag kommer då att kunna rita om sina lokaliseringsval av lager och servicenoder för hela norra Europa.

3) Utjämning av faktorpriser mellan marknader.

Man skall absolut förvänta att priserna på det som byts flitigt skall börja jämnas ut mellan marknader när barriärer rivs. Det har också skett mycket tydligt i Öresund. Vissa typer av arbetskraft, inom så kallad kunskapsintensiva företagstjänster, har en kompetens som är gränslös och sällan omgärdade med restriktioner. Konkurrensen från Köpenhamn lyfte de svenska lönerna så att man i vissa fall var löneledande i Sverige omkring 2008. Danska fastighetspriser lyfte också i synnerhet Malmöregionens fastighetspriser som uppvisade kraftigast tillväxt i Sverige 2000-2008. Men det är också värt att notera vad som hände sedan. När finanskrisen utlöste en dansk fastighetskris följde Malmöpriserna med nedåt. (Det är nog föga känt i Sverige att dansk ekonomi varit mycket sämre under krisen med flera perioder av faktisk recession med bland annat en utveckling av privat konsumtion som mer påminner om Greklands än Sveriges).

Uppsidan för är att priserna efter detta inte inflaterats med luft alls på samma sätt som i Stockholm och Göteborg sedan dess. Ekonomin är alltså mer robust i relation till kommande bubblor. Nedsidan är att sysselsättningen också sjunkit. Även om bropendlarna, som utgör några procentenheter av Malmös arbetskraft, aldrig har fått vara med i den svenska jobbstatistiken så märks minskningen såklart i ekonomin.

Arbetsmarknad är särskilt intressant. De svenska ekonomerna Heckscher-Ohlin visade ju i princip att flytt av varor och arbetsplatser är samma sak ekonomiskt sett. Men toleransen för att varor rör sig är långt större än för att människor flyttar. Amerikanska Pew Institute har kartlagt detta noga globalt och det gäller även Sverige. En stor majoritet vill gärna ha handel med andra marknader, men bara en minoritet vill ha hit människorna från dessa marknader. Pendling med grannländer verkar dock mindre kontroversiellt.
Sänkta informationskostnader och minskade risker har också bidragit till handeln även de mest komplexa varorna/tjänsterna som arbetskraft och bostäder.

4) Valutan spelar såklart roll också för den nära handeln.

Forskning visar att handelsvolymerna ökat med 15 procent i Eurozonen som en effekt av minskade valutakostnader av olika slag. Danmark har kvar sin krona men en fastkurspolitik mot Euron och får därmed dess nackdelar utan att få full utdelning av dess fördelar. Den flytande svenska kronan har bidragit till att skapa osäkerhet om priser vilket påverkar handel negativt. Många utnyttjar prisskillnader på tandläkarbesök, frisörer (strukturellt billigare i Sverige) eller öl och begagnade bilar (strukturellt billigare i Danmark), men dessa påverkas också av valutapriser. Den svenska flytande kronan har också inneburit viss export av arbetslöshet till Danmark. Detta har en särskild konsekvens i Öresund eftersom många ju jobbar på den danska arbetsmarknaden. Så jobbeffekten studsar så att säga omedelbart tillbaka när kronan sjunker.

Detta är säkert bakgrunden till att Euron har sitt starkaste svenska stöd i Skåne; här blir effekterna och kostnaderna av en flytande växelkurs vardag.

5) Skatter spelar stor roll

Rena skattefrågor är ett alldeles eget kapitel och hör till de viktigaste handelshindren. Här handlar det del som att två högskatteländer har valt att komponera finansieringen av sina stora utgifter på lite olika sätt och det skapar svårigheter för den som vill pendla. Svenska finansdepartementet fick sig på ett tidigt stadium en lektion i förhandling. Det skulle föra lång att gå igenom allt, men här finns en hel del halsbrytande nummer. Ett tag fick pendlare en räkning från varje land. Efter hand har en del knöligheter hanterats, men här återstår mycket att göra.

Den som intresserar sig för frihandel har mycket att hämta i Öresundsregionen. Ett bra sätt är att studera på plats. Beställ exempelvis en Carlsberg i Malmö och åk sedan över till Köpenhamn och drick en till. Jämför skillnaden i smak och pris. Varför är det så?

Per A Tryding, v VD Sydsvenska Industri och Handelskammaren