Handel skapar värde

Det tillhör det lite konstiga här i världen att desto mer välstånd som växt fram i världen genom fri handel desto mer anklagar vänstern den fria handeln för fattigdom.

Fri handel leder till dumpning av löner och till dumpning av mänskliga fri – och rättigheter förutom att den också leder till utsugning av människor samtidigt som de som tjänar på den tar ifrån människor resultatet av deras arbete.

Det ännu lite mer konstiga är att så här har det varit ända sedan den moderna världen föddes och fri handel började utvecklas. Välstånd spreds och gav människor ett värdigt liv där den ägde rum samtidigt som människors arbete respekterades eftersom det fick ett värde.

Om vi går tillbaka lite lång tid i svensk historia så har vi malmen i Sverige. Malmen finns i berget. Eller Berget som man sa förr i tiden. Det är bara ett problem med malm som inte utvinns ur berget utan som ligger kvar i Berget. Det har inget värde så länge det ligger kvar där. Därför fanns det en poäng att ta dit bergsmän från de delar av Europa som visste hur man utvann malmen ur berget. Det skapade jobb för fler och spred en kunskap som skapade den svenska Bergsmanstraditionen.

Det är bara det att malm som har utvunnits ur berget har inget värde så länge det bara ligger där ovanför berget. Därför transporterades det den långa vägen till hamnar. Ofta via Mälaren och till slut till Järntorget i Gamla Stan. Nu hade järnmalmen och järnet fått ett litet värde. Inte så stort för där på Järntorget i Gamla stan hade man inte så mycket nytta av det.

Därför skeppades det till smeder och verkstäder runt om i Europa över Östersjön. Nu fick det genast lite mer värde. För järnsmederna ville gärna ha järn att smida. Men järnet som sådant hade inget värde för de flesta andra annat som något man kunde sälja till smeder och andra. Men så fort smederna hade smitt järnet till produkter av olika slag fanns något som var värdefullt. Och det var genom handeln som järnet fick sitt värde och Bergslagens gruvor sina jobb.

Det gav dessutom handelsmännen i Stockholm en möjlighet att importera andra varor som sedan såldes till stockholmare eller till befolkningen i Bergslagen. Vilket i sin tur gav jobb till handelsmän och en bättre vardag för gruvarbetarna och deras familjer. Ja, och så kan man fortsätta.

Värdet skapas av att varan eller tjänsten förs dit den behövs i den form som gör att den kan användas eller efterfrågas. Värdet skapas genom handeln och transporten. Och i ett mycket större perspektiv är detta vad som i ilfart har skett med den globala ekonomin de senaste 30 åren, efter murens fall och marknadsekonomins och frihandelns seger. Det har lett till att världen har gått från en miljard människor som då levde i relativt välstånd till mer än fyra miljarder som lever i relativt välstånd. Och de blir allt fler.

Fattigdomen har besegrats i region efter region. I land efter land. Den biter sig fast i de dalar och de bergsområden där totalitära regimer eller politisk misstro mot marknaden och handeln biter sig fast. Det är inte i den globaliserade delen av världen vi ser kvarvarande fattigdom utan i den oglobaliserade världen. Där vänstern uppfattningar härskar råder fattigdomen. De som bekämpar den fria handeln bekämpar också människors välstånd. Det kan vara talibaner, auktoritära och reaktionära regimer i arabvärlden, krigshärjade regioner i Afrika eller Nordkorea.

Men det är inte den fria handeln som sprider fattigdom. Den sprider välstånd, frihet och öppenhet. Vänstern har inte lärt sig något som hänt i världen sedan 1400-talet, marknadsekonomiska exempel dessförinnan, planekonomiernas och de stängda ekonomiernas misslyckanden, den fria handelns segertåg. De är bara emot marknadsekonomi och fri handel. Jag vill att Europa ska vara en ledande aktör för fri handel. Jag vill att den fria handeln och den fria rörligheten ska prägla Europas samhällen och ekonomier. Och jag vill att Sverige ska vara ledande marknadsekonomi för människors värdighet och välstånd. Den kampen det kräver utkämpar vi i år både i valet till Europaparlamentet och i riksdagsvalet i september.

Gunnar Hökmark