Handeln skulle ha löst problemet för länge sedan

Det är oerhört positivt att USA avvecklar sin bojkott av Kuba.

Utan den hade Fidel Castro antagligen varit en person som i huvudsak historiker och politiska nördar hade någon större koll på (hur många latinamerikanska diktatorer kan den genomsnittlige svensken nämna?).

Utan bojkotten hade Kuba redan på 60-talet varit översvämmat av turister, konsumtionsvaror, dollar, böcker, tidningar, rockmusik, TV-program, datorer, religiösa grupper, mediciner, politiska aktivister och entreprenörer. Kubanerna hade kunna njuta av ett relativt stort välstånd. Castro hade säkert försökt hålla gräsen stängd, men det är ingen vild gissning att detta hade varit omöjligt. Kubas kustlinje är lång och kubanerna är inte tyskar.

Och Castro hade inte haft någon att skylla landets fattigdom eller sin politik på.  Ingenting är bättre för en diktator än att ha en fiende, och USA har varit den perfekta fienden i 60 år.

Castro kunde hävda att det var USA:s bojkott som höll Kuba i fattigdom, medan det egentligen var kommunismen.

Den som inte tror på det kan titta på Taiwan och Kina. Kina bojkottade Taiwan. Men de båda länderna har haft det exakt omvända förhållandet när det gäller ekonomiska system. Den stora fastlandsnationen var kommunistisk, medan det lilla öriket hade marknadsekonomi. Resultatet blev att Taiwan blev rikt och efterhand demokratiserades, medan Kina fortfarande är relativt sett fattigt och fortfarande en av världens mest brutala diktaturstater.

Utan USA:s bojkott av Kuba hade handeln snabbt fixat det som inte all militär aggression i världen kunde åstadkomma. Välstånd och efterhand demokrati.

CATO:s Doug Bandow skriver mer om detta.


Taggar: Cato, Bojkott, Castro
Kategorier: USA