Handelskrigets första offer är statsbudgeten

Handelskriget har knappast hunnit starta så kommer frågan upp om subventioner till lantbrukare som drabbas av de  kinesiska motåtgärderna. Det är helt fel väg att gå. Tullarna bör istället avskaffas så fort det är möjligt. 

Alla politiska åtgärder orsakar oväntade och oönskade konsekvenser. Politiker tenderar att möta dessa konsekvenser med nya politiska åtgärder.

En konsekvens av USA:s tullar mot Kina är förstås att Kina inför motåtgärder. Dessa drabbar amerikanska bönder varpå Trump-administrationen börjar fundera över riktade bidrag till bönderna.

Man undrar om detta är Trumps idé om att vinna en handelskrig (vilket enligt honom är enkelt); att tvingas göra jordbrukssektorn ännu mer bidragsberoende?

Dessutom spär jordbrukssubventionerna på det amerikanska budgetunderskottet ytterligare. Varje amerikan är i dag skyldig 600 000 kronor och budgetunderskottet förväntas öka med 1 trillion (1 000 000 000 000) dollar per år de närmaste åren. Det betyder att lockelsen i att skapa nya statliga utgifter är begränsad. Särskilt bland republikanerna som försöker vinna någon form av trovärdighet när det gäller att hålla ordning på ekonomin.

Många republikaner menar också att de skattesänkningar och avregleringar som har genomförts under Trumps mandatperiod varit framgångsrika och dessutom ideologiskt riktiga. Protektionism och ökade utgifter för bidrag och subventioner till industrin kommer varken ge tillväxt eller stärka den republikanska linjen.

De republikanska protesterna mot Trumps protektionism är tydliga, men saknar inflytande.

Det kommer att bli mycket intressant att se hur debatten utvecklas inför valet i november. Blir protektionismen eller frihandelslinjen starkast och kommer det finnas någon skillnad mellan partierna?

Som alla krig är handelskrig attraktivast fram till det ögonblick då de startar.

 

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel