Hotet från Kinas inflytande bidrar till frihandel i Afrika

Kinas inflytande i Afrika snabbar på processen med det stora afrikanska frihandelsavtalet, enligt sydafrikanska EWN.  

Sedan 2009 är Kina Afrikas största handelspartner. Miljarder dollar kanaliseras till kontinenten från Kina i form av lån eller direktinvesteringar.

Det har fått många afrikaner och även utländska aktörer att oroa sig för “skulddiplomati”. Kinas ekonomiska inflytande blir enormt både på grund av investeringar, lån, import och export.

Men afrikanerna är medvetna om detta och möjligheterna att balansera Kina har fungerat som katalysator för det stora afrikanska frihandelsavtalet African Continental Free Trade Area (ACFTA) som nu är undertecknat av 54 afrikanska stater. Frihandelsbloggen har skrivit om avtalet vid flera tillfällen, bland annat här och här.

Avtalet är ett tydligt exempel på att de afrikanska staterna sedan många år börjat inse att vägen till välstånd inte är bistånd och ambitioner om självförsörjning utan marknadsekonomi och deltagande i världshandeln. De har också insett att även om det är önskvärt att få tillgång till marknaderna i USA och EU — vilket de självklart skall ha — är de globala marknaderna inte de viktigaste. Alla länder handlar nämligen mest med sina grannländer. Den globala frihandeln bygger på lokal och regional handel, även om den sker över gränserna till grannländerna. Även extremt utvecklade handelsländer som Sverige, Tyskland, USA handlar i huvudsak med sina grannar eller i vilket fall med länderna i närområdet.

Det är även så Afrikas välstånd kommer att byggas — genom att de afrikanska länderna ersätter konflikter och stängda gränser med handel och öppna gränser. Först för varor och kapital, sen för tjänster och digital information och med tiden även för arbetskraft. Processen kommer att likna den i EU även om det politiska samarbetet ännu inte är så utvecklat. De afrikanska länderna har i vissa fall inte så utvecklad administration, vilket kommer att sinka processen, men de har å andra sidan erfarenhet av till exempel hur EU har gjort, både bra exempel och sådant som bör undvikas. Det är sannolikt att afrikanerna i framtiden kommer att hitta institutionella lösningar som vi i EU kan lära av.

EU har allt att vinna på att stödja Afrika i dess ekonomiska utveckling. Befolkningstillväxten i Afrika kan bara hanteras genom fred, marknadsekonomi och frihandel som ger välstånd. Annars blir flyktingsituationen förmodligen extremt svårhanterlig.

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel