I dag är det svårt att tänka sig någon gå till val på billigare mat

Jämfört med för hundra år sedan är nästan allt billigare och bättre. Inte bara trivialiteter. Ingen som i dag går till tandläkaren i ett modernt land skulle vilja byta med ens den rikaste och mäktigaste för bara ett sekel sedan. Utvecklingen är till stor del orsakad av den globala frihandeln. 

“… capitalist engine is first and last an engine of mass production which unavoidably also means production for the masses … It is the cheap cloth, the cheap cotton and rayon fabric, boots, motorcars and so on that are the typical achievements of capitalist production, and not as a rule improvements that would mean much to the rich man. Queen Elizabeth owned silk stockings. The capitalist achievement does not typically consist in providing more silk stockings for queens but in bringing them within reach of factory girls”

Joseph Schumpeter

Marknadsekonomi och frihandel är inte nödvändigtvis samma sak. Man kan ha marknadsekonomi i ett land även om det inte handlar med omvärlden.  Men i praktiken hänger utvecklingen av den moderna industrikapitalismen ihop med utvecklingen av frihandel och tillgången till globala marknader.  Ju större marknader i termer av antal individer desto mer välstånd kan marknadsekonomin utveckla. Det har att göra med specialisering, stordrift och arbetsdelning.

Kritiken mot marknadsekonomin handlar ofta om att arbetarklassen blir utsugen genom att monopolkapitalisterna kan tvinga dem att arbeta för svältlöner samtidigt som produkterna blir allt dyrare. Välståndet samlas hos en allt mindre del av befolkningen och till sist blir det revolution. Redan på 1920-talet var det ett mysterium för många marxister att revolutionen kom i Ryssland, ett av de mer efterblivna länderna, och inte i England där industrialiseringen och kapitalismen hade kommit allra längst.

Och idag tvingas marxistiska teoretiker försöka förklara hur samhällen blir allt stabilare ju mer marknadsekonomin breder ut sig.

Men det är inte så svårt att förstå hur det kommer sig. Det uppstår inga monopol, tvärt om blir det allt fler företag som allt mer konkurrerar om medarbetarna. Och de moderna produktionsmetoderna gör att välståndet ökar. Man får allt mer för sin arbetstid. Även de som i stort sett saknar kvalifikationer får del av välståndet.

I den här artikeln från Foundation for Economic Education skriver Marian L Tupy om en jämförelse mellan matpriser 1919 och 2019. Hur har de förändrats? Dels i termer av inflationsjusterade priser, men framför allt i termer av arbetstid. Hur många timmar måste okvalificerad arbetare (unskilled labourers) jobba för att kunna köpa produkterna idag jämfört med för 100 år sedan, eller hur mycket mer av en produkt kan man köpa för ex en timmas arbete i dag jämfört med för 100 år sedan?

Det visar sig att skillnaderna är dramatiska.

Den största skillnaden är på ägg. Om man för 100 år sedan kunde köpa ett kilo ägg för en timmas arbete, kan man i dag köpa 25 kilo ägg för samma mängd arbete. Av någon anledning har te inte blivit särskilt mycket billigare. En arbetsinsats som för  100 år sedan kunde köpa ett kilo te, ger nu bara 1,45 kilo. I undersökningen kommer priserna från Walmart i USA, och en gissning är att te är en mycket smal produkt av lyxkaraktär hos dem. Men även i Sverige är te mer än dubbelt så dyrt som kaffe.  Dock är det knappast någon som direkt lider av att teblad inte har fallit i pris särskilt mycket. Inte ens om man handlar på de dyraste butikerna på Östermalm i Stockholm är te en kritisk utgift i hushållsbudgeten.

I genomsnitt kan man idag köpa åtta gånger så mycket av de 42 matvarorna i undersökningen för en timmas arbete jämfört med för hundra år sedan. Så om någon för hundra år sedan var tvungen att arbeta varenda dag i månaden bara för att föda sin familj, räcker det i nu med att han arbetar 3,6 dagar.  Skillnaden är svindlande. Dessutom är ett okvalificerat arbete idag oerhört mycket mer rent, bekvämt och säkert än för 100 år sedan.

Att matpriserna har gått ner märks exempelvis i den politiska debatten i Sverige. På 70-talet uppstod proteströrelsen Skärholmsfruarna som krävde prisstopp på mat och borttagen matmoms. “Priserna stiger och Palme tiger” var ett av slagorden och det faktum att statsminister Olof Palme inte visste vad en liter mjölk kostade väckte skandal. “Det har jag ingen aning om” är ett bevingat ord som symboliserar att en politiker helt saknar kontakt med vanligt folks villkor (till Palmes försvar skall sägas att majoriteten av dåtidens män förmodligen hade extremt dålig koll på matpriserna…).

Numera är matpriserna knappast en framträdande del av en valrörelse. Mat är helt enkelt inte längre dyrt för medelklassen. Det säger en del om marknadsekonomins kraft att öka välståndet att de av oss som med viss marginal passerat puberteten minns att livsnödvändigheter en gång var dyra nog att dominera den politiska debatten, något som idag är närmast otänkbart. Vem skulle gå till val på “billigare mjölk”?

Man kan lägga märke till att en stor del av matvarorna i undersökningen kunde produceras i USA eller i mellanamerika, medan många aldrig har kunnat produceras i Sverige. En motsvarande jämförelse under svenska förhållanden skulle sannolikt ha blivit än mer dramatisk, men också tydligare visat värdet av global handel.

Att saker blir billigare är förstås ännu tydligare på andra områden än livsmedel. En gång i tiden samlades grannarna hos den som köpt en TV, sen hos den som hade köpt en färg-TV, och sen samlades i vilket fall ungdomarna hemma hos familjer som hade video eller en riktig stereo.  Numera är det svårt att tänka sig någon motsvarande produkt som är så dyr att inte de flesta familjer i ett grannskap har skaffat den vid ungefär samma tidpunkt. En gång var mobiltelefonen en statussymbol. Nu har alla en, även små barn och tiggare.

Men kan också tänka på mindre triviala saker som modern sjukvård, mediciner, tandvård. Där ökar kostnaderna förvisso, men inte för att en given behandling blir dyrare, utan på grund av att antalet behandlingsbara diagnoser ökar och behandlingarna blir allt bättre. Den dag man måste laga tänderna, ta blindtarmen eller får en svår infektion vill man inte byta plats ens med den rikaste och mäktigaste personen i världen för 100 eller 500 år sedan.

Schumpeters poäng håller. Vitsen med den moderna industrikapitalismen — som global frihandel är en viktig del av — är inte att de grupper som redan haft överflöd får ännu mer överflöd. Det är att stora delar av jordens befolkning som för bara 100 eller 50 år sedan svalt, saknade tillgång till utbildning, sjukvård, transporter, telefoni, information, finansiella tjänster och mycket annat i dag har detta. Det håller på att uppstå en global medelklass som har en levnadsstandard motsvarande svenskt 50-tal. Kanske lite färre bilar och sämre bostäder, men annat som i gengäld är mycket bättre.

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel