Imperiet slår tillbaka (ja, lite i alla fall…) 

Brittiska regeringen har samlat ihop sig och agerar åter rationellt när det gäller handelsfrågor. Geopolitik och säkerhet är en viktig del i besluten – men så har det alltid varit. 

Det finns skäl att återkommande studera vad britterna gör på handelsområdet efter Brexit. Utträdet ur EU är förstås ett betydande avbräck för britternas handelsförbindelser. Inte bara för att handeln med EU:s medlemsstater blivit mer komplicerad, utan även för att många länder har handelsavtal med EU som britterna tidigare drog nytta av. 

Den senaste utvecklingen med brist på vardagsvaror och gapande butikshyllor kan av allt att döma till stor del skyllas på pandemin, samt brist på halvledare och arbetskraft. Den arbetskraft inom logistiksektorn som inte var britter var större än man trodde och kunde inte snabbt ersättas av brittiska anställda.  

Men det ligger förstås i britternas intresse att snabbt förhandla fram nya handelsavtal med länder över hela världen. Kanske främst med USA, men å andra sidan hade USA inget handelsavtal med EU. Förhandlingarna kring TTIP-avtalet mellan EU och USA havererade redan innan Brexit och Donald Trump satte sista spiken i kistan. Nu arbetar EU på ett mer begränsat avtal, men britterna förlorade ingenting i just det fallet. Just nu är britterna inte prioriterade av Bidenadministrationen. Ett separat avtal gör dock att brittiskt nötkött kan exporteras för första gången på över 20 år.  

Fram till oktober har britterna ingått 69 avtal med EU och andra länder. Det låter mycket och är förstås en framgång, men de allra flesta är “rollover deals”  de kopierar i praktiken de avtal EU har och som britterna hade tillgång till innan Brexit. Ett av löftena under brexitkampanjen var att EU:s villkor skulle överträffas av de nya avtalen. Så har det inte blivit. 

Ytterligare ett antal rollover deals är på gång. 

Australien, Japan, Norge, Island och Liechtenstein har ingått nya avtal som avviker från EU:s avtal. 

De senaste avtalen mellan Storbritannien och Australien och snart Nya Zeeland förtjänar en särskild kommentar. De är nämligen inte särskilt fördelaktiga för britternas. Snarare tvärt om. Handeln med Australien är inte särskilt stor. Och Nya Zeeland är en av de öppnaste staterna i världen när det gäller handel. Britterna hade redan närmast total tillgång till landets marknader, i huvudsak jordbruksprodukter. När britterna nu öppnar sina marknader ger det en nackdel snarare än en fördel för deras egna lantbrukare. 

Men det hela måste ses i ett geopolitiskt perspektiv. Brittiska regeringen deklarerade redan i mars att de planerade en förskjutning av sina säkerhetspolitiska intressen mot regionen. Handelsavtalen måste ses i det perspektivet.  

Den tydligaste effekten är förstås att britterna snuvade fransmännen på ett stort avtal om ubåtsexport. Det är värt miljarder pund för britterna och en klar stärkning av deras försvarsindustri och status. Att få sälja atomdrivna ubåtar till ett land som Australien är närmast ovärderligt. 

Britterna aspirerar också på att bli en del av CPTPP-samarbetet. Det är det tidigare TPP-avtalet som förhandlades fram mellan alla demokratiska länder kring Stilla Havet under Obamas presidenttid, men som Donald Trump slängde i papperskorgen. Det var förmodligen en av de mest värdefulla gåvor Kina någonsin fått av en amerikansk president. Beslutet säger en del om Trumps fullständiga okunskap om handelsfrågor.  

Men de övriga länderna har gått vidare med avtalet. Att britterna vill bli en del av det är fullt naturligt. Att brittiska öarna inte ligger i Stilla Havet spelar mindre roll. Britterna är fortfarande en världsmakt med atomvapen och starka allierade i regionen.  

Handelsavtalen ska ses som ett tydligt tecken på att britterna inte längre är naiva när det gäller Kinas roll, inflytande och intentioner. Detta är ett välkommet tecken på att brittiska regeringen börjar återfå verklighetskontakten när det gäller internationella frågor och säkerhetspolitik.  

Britternas agerande är en investering i inflytande under många decennier. Att förlora några röster på landsbygden uppfattas nog som ett hanterbart pris.  

För mer läsning: 

Brexit: What Trade Deals Has the UK Done So Far? 

The Geopolitics Behind the New Zealand-UK Free Trade Agreement 

Magnus Nilsson


Taggar:
Kategorier: Brexit, Storbritannien