Inte heller de mer sofistikerade argumenten mot frihandel håller

Att införa frihandel mellan länder är det enklaste och säkraste sättet att stimulera ekonomin och öka tillväxten. Det finns inte några exempel på att frihandel inte har lett till detta eller omvänt, ökad protektionism ger aldrig de positiva effekter som utlovas. Därför har vi i Sverige eller Europa ganska lite av den klassiska protektionismen: teorier om hur ett land kan skydda eller skapa jobb och stärka sin industri och sitt välstånd genom handelshinder. I USA är detta en vanligare föreställning. Det är ingen slump att Trump tror att USA kan få tillbaka traditionella industrijobb genom tullar eller genom att helt enkelt tvinga företag att investera i USA istället för utomlands. Sådana dumheter hörs ytterst sällan i Europa.

Det finns dock en mer sofistikerad kritik (eller som i vilket fall låter mer sofistikerad) både här och i USA. Ett typiskt exempel är denna artikel från den amerikanska tidskriften Salon. Kritiken utmärks av att argumenten ofta är sanna. Men som vi vet räcker det inte med att ett argument bygger på ett korrekt påstående. Det måste också vara relevant. Och sist men inte minst; ett argument kan bestå av ett påstående som är både sant och relevant men fortfarande vara svagt på grund av den utpekade faktorn är relativt oviktig.

Det första argumentet mot frihandel generellt eller mot CETA/TTIP är att de ekonomiska effekterna inte blir så stora som anhängarna påstår. Tvärt om är tillväxtökningen ganska modest. Det kan säkert stämma; I debatten har garanterat förekommit överdrivna påståenden om omedelbara och stora ökningar av tillväxten. Den som läser Frihandelsbloggen regelbunden har nog lagt märke till att den sällan presenterar förutsägelser i form av siffror.

Och visst är påståendet om att frihandelsavtals måttliga effekter på tillväxten relevant.

Men argumentet är för den skull inte särskilt starkt. Det finns inga andra ekonomisk-politiska åtgärder som ger bättre effekt. Låga räntor och kraftigt underbalanserade offentliga budgetar ger en kortsiktig ökning av tillväxten, men leder till en smärtsam och utdragen baksmälla. Avregleringar av viktiga marknader som transporter, telekom, finans och allmänna liberaliseringar ger långsiktiga effekter men är sedan länge delvis genomförda i de flesta västländer.  På sina håll kan stora offentliga investeringar i infrastruktur ge effekt, men det kostar pengar.

Handelsliberaliseringar är en kanske den enda åtgärden som ger långsiktiga positiva effekter och inte kräver stora investeringar. Jämfört med mycket annat är det nästan gratis att förhandla fram frihandelsavtal. Mot den bakgrunden är det mindre viktigt om tillväxtökningen blir 0,1 eller 0,01 procent. Oavsett vad blir det mycket pengar över decennierna. Det finns helt enkelt inget som är billigare och bättre än frihandel. Dessutom är den samhällsekonomiska tillväxten bara ett perspektiv. Bakom varje bråkdel av promille står människor av kött och blod som fått en chans att förverkliga sina drömmar om entreprenörskap, ett bättre jobb, mer pengar i fickan.

Det andra argumentet är att friare handel ger ökad konkurrens som i vilket fall inledningsvis slår ut inhemska jobb. Det stämmer och är dessutom relevant i debatten även det. Men inte heller det argumentet är särskilt starkt. Det är ju inte så att alternativet — protektionism — gör att jobb inte försvinner. I alla ekonomier som inte är rena planekonomier förekommer konkurrens som gör att jobb försvinner och hela företag slås ut samtidigt som det skapas nya företag och nya jobb. Det är svårt att se att det skulle vara värre att förlora sitt jobb på grund av konkurrens från utlandet jämfört med från företaget på andra sidan gatan. Det viktiga är om det skapas nya jobb i en ekonomi. Och hittills förefaller frihandeln ha bidragit till att det skapas nya jobb. Sverige är en av de öppnaste ekonomierna i världen och en stor del av vår processindustri, tyngre materialbearbetning och sammansättningsindustri har flyttat ur landet. Men trots det har vi fler och bättre jobb i dag än någonsin och dessutom högre välstånd. Arbetslösheten beror på helt andra faktorer än att svenska jobb har slagits ut av import. Arbetslösheten är hög bland människor med låg utbildning eftersom i huvudsak enklare inhemska tjänstejobb har rationaliserats bort.

Och det tredje argumentet är att frihandel inte förefaller bidra till höjda reallöner. Tvärt om finns det en del som tyder på att lönerna inledningsvis tenderar att ligga still eller till och med sjunka realt. Också det är alltså en korrekt iakttagelse och relevant för debatten. Men återigen är frågan hur viktigt det är jämfört med att frihandel leder till att priserna på de allra flesta produkter faller. Mer import och konkurrens håller nere lönerna, men priserna på de allra flesta produkter faller betydligt snabbare. Levnadsstandarden ökar med andra ord på grund av fallande priser. Till det kommer ett radikalt ökat utbud av produkter som i sig är en välståndsökning. Men med tiden ökar naturligtvis lönerna i takt med den allmänna tillväxten.

 

 


Taggar: Salon
Kategorier: Frihandel