Jens Holm ställer krav på öppenhet kring TTIP — men annars är han nöjd med sekretess

Vänsterpartisten Jens Holm är upprörd över att han inte får tillgång till dokument från TTIP-förhandlingarna från svenska UD. Utan att vara expert på offentlighetsprincipen kan man nog uppfatta att det är rimligt att andra staters dokument inte omfattas av den. Förhandlingarna förs inte av svenska staten utan av kommissionen (om EU är en stat spelar mindre roll, EU är i vilket fall inte svenska staten).

Holm har interpellerat statsrådet Ann Linde i frågan:

”UD hänvisar mig i stället till det så kallade läsrummet i Bryssel. Jag noterar att EU- och handelsministern är inne på samma linje. Ann Linde sade följande till Europaportalen den 4 oktober 2016: Jag vill understryka att både svenska europarlamentariker och svenska riksdagsledamöter har tillgång till dokument under förhandlingarnas gång i Bryssel. Att svenska riksdagsledamöter hänvisas till ett annat land för att ta del av dokument som är relevanta för ens uppdrag tycker jag är anmärkningsvärt och under all kritik.

Det här visar att när det kommer till kritan är förhandlingarna kring det transatlantiska handels- och investeringsavtalet lika präglade av hemlighetsmakeri som andra avtal. Men det som är nytt i denna förhandlingsomgång är att vi nu också har en regering som inte står upp för öppenheten utan hänvisar svenska riksdagsledamöter till Belgien. Från ett demokratiskt perspektiv lämnar det mycket övrigt att önska. Jag hoppas att den svenska regeringen avser att ändra sin hållning i denna fråga.”

För det första är detta ingen nyhet. Man har aldrig kunna begära ut sekretessbelagda förhandlingsdokument från EU:s handelsförhandlingar från svenska departement med stöd av den svenska offentlighetsprincipen. Svenska staten kan bara lämna ut sina egna handlingar. Inte andras.

För det andra vet Holm egentligen redan skälet: ”… är förhandlingarna kring det transatlantiska handels- och investeringsavtalet lika präglade av hemlighetsmakeri som andra avtal.”

Ja, alla förhandlingar sker under någon form av sekretess. Det gäller avtalsförhandlingar på arbetsmarknaden, regeringsförhandlingar, budgetförhandlingar i minsta kommun och alla andra förhandlingar utom möjligen de allra mest formaliserade.  Svenska riksdagsledamöter har inte ens tillgång till allt material på departementen eller insyn i alla beredningsprocesser.

Och detta beror på att förhandlingar inte kan vara helt öppna. I alla samhällen i alla tider har man gjort överenskommelser mellan grupper med olika intressen genom att utse ett litet antal omdömesgilla personer, låta dessa dra sig tillbaka och komma fram till en kompromiss som sedan accepteras — givet att den inte förefaller helt orimlig. Det finns en tyst överenskommelse att förhandlarna får ett mandat, men att de måste vårda mandatet. Förhandlarna gör inte överenskommelsen, de bara föreslår den.

Holms krav att just TTIP-förhandlingarna borde vara totalt öppna för alla hela tiden är orimligt. Han kan inte ställa krav på att alltid få veta allt om allt ens från den regering han stödjer i Riksdagen.

Demokratin i processen sitter i att det dels är demokratiskt beslutat att man skall förhandla fram ett avtal, att det finns ett demokratiskt beslutat mål för förhandlingarna och att det färdiga avtalet offentliggörs, debatteras öppet och beslutas eller avslås demokratiskt. Exakt som vilka budgetar, lagförslag eller andra överenskommelser som helst.

Man kan nog anta att Jens Holm förstår detta. Alla med politisk erfarenhet vet att beslutsprocesser ofta har en inslag av sekretess antingen genom mer vardagligt ”korridorsnack”, formellt utsedda förhandlingsdelegationer eller till och med en informell mix av båda. Det öppna demokratiska beslutet har karaktären av att en kompromiss ingen riktigt gillar röstas igenom eftersom ingen tycker tillräckligt illa om den för att sätta sig på tvären.

Vad han är ute efter är att åstadkomma mer av det som är stapelvaran i TTIP-motståndarnas arsenal vare sig de kommer från vänstern eller den nationalistiska högern. De kan inte argumentera i sak. Istället försöker de misstänkliggöra EU:s institutioner och den demokratiska processen.

 


Kategorier: Frihandel, TTIP