Ju större marknader desto större välstånd

Varför är det bra med handel?

Det enkla svaret är att vi alla får det materiellt bättre genom att vi byter grejor med varandra.

Det enklaste exemplet är köttbonden och potatisbonden som byter med varandra så att de kan äta både kött och potatis.

Men varför strävar de inte efter att vara självförsörjande istället för att göra sig beroende av varandra? Det går ju att både odla potatis och föda upp kreatur.

Det är sant. Men det är bra att specialisera sig. Gör man en enda sak blir man extremt bra på det. Och man behöver bara en uppsättning av lokaler och övrig utrustning. Men är det inte tråkigt att bara göra en sak? Kanske, men inte nödvändigtvis. Det är också tillfredsställande att bli riktigt bra på något. För att inte tala om att det är ganska trevligt att vara ömsesidigt ”beroende” — att veta att en annan person gör något för mig och att jag gör något för den andra personen.

I ett modernt samhälle kan vi dessutom inte själva tillverka allt vi behöver så där är det ändå viktigare att byta med varandra. Själva bytesprocessen blir en särskild verksamhet med logistik, parti- och detaljhandel, finansiella system, riskspridning och informationssystem. Redan på stenåldern förekom långa transporter och specialisering. Om de även handlade med varandra vet vi förstås inte, men det är troligt att en del av verksamheten byggde på frivilliga byten och överenskommelser.

Ju mer vi byter med varandra, desto bättre får vi.

Kritiker mot handel brukar hävda att framför allt den internationella handeln bygger på att fattiga människor i tredje världen utnyttjas i låglönejobb, medan höglönejobb i västvärlden försvinner.

Men det stämmer inte. De som gick i skolan på 60-talet fick lära sig att Sydkorea var ett av världens fattigaste länder. De första utländska adoptivbarnen kom från Sydkorea.

Men Sydkorea satsade på snabb industrialisering där man utnyttjade sina låga löner för att konkurrera på världsmarknaden. Man tillverkade usla men billiga leksaker i plåt. I dag är Sydkorea ungefär samma levnadsstandard som Sverige. Man tillverkar telefoner, datorer, bilar. Stora delar av Asien har följt efter och i dag är till och med Vietnam på väg mot välstånd tack vare marknadsekonomi och handel.

Och detta har skett samtidigt som vi Sverige och västvärlden har fått det bättre. Vi har fler och bekvämare och bättre betalda jobb nu än någonsin.

Det är helt enkelt så att ju fler människor som samarbetar, desto mer får de gjort tillsammans och desto fler goda idéer förverkligas. Om miljarder människor som jobbar gör saker bara en aning smartare dag för dag eller år för år blir den samlade effekten enorm.

Det är därför det är viktigt med global frihandel. Så fort det fria flödet av varor och tjänster hindras minskar också samarbetet mellan människor. Möjligheterna som ligger i att lära av varandra och dra nytta av varandras specialkunskaper blir svårare att utnyttja. Det totala välståndet minskar.

En annan kritik mot frihandel är att lönerna stagnerar eller minskar. Det kan man faktiskt se på statistiken från olika länder. Men då missar man något viktigt. Nämligen att frihandeln gör att produkterna hela tiden blir billigare. Nästan allt, från TV-apparater och datorer till mat och måttsydda kostymer faller i pris samtidigt som de blir bättre. Det är en välståndsökning som är en aning svårt att fånga i siffror, men tänk efter vad en mp3-spelare eller en GPS kostade för 20 år sedan.

Även maten har blivit billigare, om än inte lika drastiskt som elektronik. På 70-talet var matpriserna ett stående tema i alla valdebatter och det förekom till och med demonstrationer mot de höga mjölkpriserna. I dag är det ingen som längre tar upp ”den dyra maten” i debatten. Snarare handlar det om att maten för för billig och att vi slänger för mycket.

Den utvecklingen kompenserar mer än väl för att lönerna inte ökar så snabbt. Välstånd är ju inte pengar, utan det du kan köpa för pengarna.

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel