Kan särintressen “smyga igenom” sina skrivningar i handelsavtal?

Intressant artikel av David Post i Washington Post om TPP och copyrightregler.

Extremt långa tider för copyright, författarens livslängd plus 70 år, ställer till problem i USA. Det finns många verk som skulle kunna återutges, ligga till grund för filmmanus eller liknande där upphovsmannen är död sedan många år och det är omöjligt att hitta hans eventuellt efterlevande som har rättigheterna. Dessa kan nämligen ärvas. Men om en bok är nästa helt bortglömd och inte har sålt på decennier finns det ingen som gör anspråk. Verket är föräldralöst.

The copyright issue relates to so-called “orphan works.” As a consequence of many factors — the absurdly long term of copyright protection [life of the author plus 70 years — see my comments here on the liberation of Sherlock Holmes, after a lo-o-ong time, from his copyright shackles], along with the elimination of copyright notice, or copyright registration, requirements as preconditions for copyright protection — there are literally millions upon millions of works — books, letters, songs, articles, poems . . . — created in the ’30s, ’40s, or ’50s that are (a) still protected by copyright, and for which (b) it is virtually impossible to ascertain who owns the copyright, or even whether the copyright is still in force. Consider this scenario:

Alice Johnson publishes a book of poems in 1930. It languishes, unsold, and largely vanishes from sight. You would like to reprint it. To know whether you need permission to do that, you have to locate the author. If she has died, you have to find out when — if it was 1933, you’re in the clear; if it was 1993, not so much. If she has died, you have to find her heirs, because copyright passes as personal property at death. Possibly all of her heirs, because they may well have taken title to the copyright, upon Alice’s death, as joint owners. And if any of them has died, you’ll need to round up their heirs. And so on.

How do you do it? The answer is: You don’t, because you can’t. It is, by any reasonable definition of the term, impossible.

That’s an orphan work.”

Om boken blir en film ökar dock chansen dramatiskt att någon släkting dyker upp och stämmer filmbolaget. Ok, men vad skulle stämningen kunna landa på? 100 dollar? Skadan av att någon har gjort en film på en bortglömd bok som inte sålde något är ju minimal. Men det är inte så lagen ser ut. Man kan åka på stora symboliska skadestånd trots att ingen skada har uppkommit. Googles stora projekt att göra alla världens böcker tillgängliga på nätet föll på bland annat detta. Det var omöjligt att hitta rättighetsinnehavarna till ett stort antal böcker för att teckna avtal. Och utan avtal riskerade man att bli stämd. Inget lockar fram eventuella arvingar ur skuggorna som doften av pengar.

Att lösa problemet är inte så svårt. Man kan helt enkelt avskaffa möjligheten att få ut ideella skadestånd. I stället skulle eventuella skadestånd bygga på att man kunde påvisa konkret ekonomisk skada. Rättigheterna skulle vara kvar, men möjligheten att få ut pengar från något som ingenting är värt skulle försvinna.

Författaren till artikeln menar att vissa skrivningar i läckta utkast till TPP-avtalet eventuellt skulle kunna ställa till problem för en sådan förändring.

Detta är ett typexempel på varför både TPP- och TTIP-avtalen behöver debatteras och varför man skall vara vaksam på att avtalen kan utnyttjas av olika särintressen.

Det är en självklarhet även för oss som är anhängare av TTIP och TPP. Alla politiska processer är nämligen föremål för påverkan. Både från fackföreningar, miljörörelsen och olika näringslivsintressen. Det är helt rimligt och legitimt. Sen är det politikernas ansvar att väga samman dessa intressen till en kompromiss som motsvarar någon form av allmänt samhällsintresse.

Men måste hela tiden komma ihåg att exempelvis TTIP-avtalet kommer debatteras och behandlas av EU-parlamentet och förmodligen alla parlament i hela EU, samt USA:s kongress. Om delar av avtalet är orimliga kommer de avtalet åka i papperskorgen. Det är en helt realistisk möjlighet. Det har hänt.

Problemet just nu är att TTIP-motståndarna lyfter fram problem som är kraftigt överdrivna eller påhittade, vilket naturligtvis försvårar debatten, plus att de försöker ge intrycket av att den demokratiska processen på något sätt skulle vara kortsluten.

Även Post gör sig i viss mån skyldig till detta när han skriver “It appears that the latest version of the treaty contains, buried within its many hundreds of pages, language that could require the U.S. to scuttle its plans for a sensible revision of this kind.”

Detta är ett återkommande argument; att avtalen blir så omfattande och olika förslag “göms” i textmassan.

Men återigen, demokratin fungerar inte så att någon förväntas hantera allt. Tusen sidor avtalstext är mycket för en person. Men tusen sidor avtalstext fördelat på 100 personer som läser på betald arbetstid är inte särskilt mycket. När TTIP-avtalet en dag debatteras i Sverige kommer LO:s experter hantera de fackliga frågorna, Svenskt Näringsliv företagarfrågorna, Naturskyddsföreningen miljöfrågorna plus att alla fackdepartement säger sitt. Därtill är avtalstexten tydligt strukturerad. Risken att någon sinister skrivning skulle kunna gömmas i all text är minimal.

 

 

 

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel, USA, TPP