Kommer snabba handelsavtal kompensera för Brexit?

Brexit kommer att ställa till stora problem för handeln. Boris Johnsons förhoppning om snabba frihandelsavtal som ersättning för EU kommer inte infrias. Och det vet han förmodligen om. 

Efter Boris Johnsons och de konservativas seger i förra veckans val är det en lågoddsare att Brexit blir av och därtill relativt snabbt.

Det betyder att Storbritannien lämnar EU:s inre marknad, vilken är landets största handelspartner. Hur relationen med EU blir är oklart, men i värsta fall övergår man till WTO-reglerna. Handeln kommer emellertid att minska vad som än händer.

En lösning på detta är att Storbritannien snabbt tecknar handelsavtal med länderna i omvärlden. Johnson talar om ett snabbt handelsavtal med USA, något som Donald Trump varit mycket positiv till.

Bortsett från att länder utanför EU står för jämförelsevis små handelsvolymer är frågan hur realistiska planerna på snabba handelsavtal är?

Svaret är att planerna på snabba handelsavtal i hög utsträckning saknar verklighetskontakt.

I politiska sammanhang är inte ovanligt att det som på ytan framstår som enkelt och är föremål för en tydlig politisk ambition visar sig vara komplext och innehålla svårlösta målkonflikter. När det gäller handelsavtal är dessa också tryfferade med detaljer som är viktiga för starka intressegrupper. Det gäller inte minst jordbruket. Import av amerikanskt kött producerat med hormontillskott är en stridsfråga sedan trettio år i EU, och britterna är inte mindre känsliga. Lita dessutom på att den gamla klorkycklingen från TTIP-striden kommer att återuppstå. Visserligen är färdighackad sallad sköljd i klor, och vi har badat i klor i det kommunala simhallarna, men av någon anledning får folk panik av tanken på att slaktade kycklingar sköljs av i klorerat vatten för att döda salmonella.

Tillgången till offentliga kontrakt är en viktig del av ett frihandelsavtal och där har Donald Trump sagt att allt skall upp på förhandlingsbordet. Det inkluderar National Health Service (NHS), britternas offentliga sjukvårdssystem. Det är visserligen unikt uselt, men britterna älskar det och ser den statliga sjukvården som en symbol för välfärdsstaten. Att den skulle kunna falla i händerna på amerikanska sjukvårdsbolag är en mardröm även för konservativa väljare. Till det kommer underliga föreställningar om att frihandelsavtal skulle kunna tvinga kommuner att sälja sina vattenverk.

ISDS-skräcken kommer också att återuppstå. Möjligen blir det ett mindre problem då Trumpadministrationen (om den finns kvar efter nästa presidentval) inte heller är så intresserad av någon rättsordning. Lösningen på problemet hur tvister om avtalets tolkning skall lösas blir då att man väljer bort möjligheten att lösa tvister under ordnade former. Britterna får då leva med ett avtal som jänkarna i praktiken kan strunta i eftersom de är den starkare parten.

Den typen av problem kommer britterna förstås inte ha med mindre länder som har jämförelsevis mer att vinna på ett avtal, men de är å andra sidan rätt många.

Britterna tappar tillgång till ett fyrtiotal avtal som EU har med länder utanför unionen. Med tanke på den tid det tar att få till frihandelsavtal kommer det förmodligen ta decennier innan alla dessa avtal är ersatta, även om man försöker förhandla på flera täter samtidigt.

Kommande frihandelsavtal blir garanterat föremål för hård debatt. Det är inte säkert att Boris Johnson och de konservativa kan surfa vidare på den nuvarande framgångsvågen särskilt länge. De kommer att ha genomfört Brexit och därför få kritik för vissa av konsekvenserna. Corbyn försvinner. De flesta svenskar har nog inte riktigt klart för sig hur radikalt till vänster Corbyns politik ligger. En ny Labourledare som ligger närmare mitten kan om några år ha kapat åt sig en tillräckligt stor del av väljarna för att inte kunna ignoreras. Förslag till nya handelsavtal kommer garanterat att bli föremål för debatt.

Frågan är förstås hur stor roll det spelar att avtalen inte kommer på plats. Handel sker trots allt även utan att det finns separata handelsavtal och britterna har London som kommer fortsätta vara världens finansiella centrum ett bra tag till.

Men Boris Johnsons förhoppning om snabba handelavtal som kompenserar för Brexit är kraftigt överdriven, vilket han förmodligen vet.

 

 

 

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel