Kommer USA gå med på ny ISDS-mekanism för TTIP-avtalet?

Ett avtal ingås mellan minst två parter. Det förefaller vara ett av många enkla fakta som glömts bort i den europeiska debatten om en ny typ av ISDS-mekanism för TTIP-avtalet. USA:s handelskammare har redan protesterat mot EU-kommissionens förslag till ny domstol .

Den som har följt diskussionerna om TTIP och ISDS har lagt märke till att de förts som om avtalsparten USA inte existerat — att USA:s förhandlare med självklarhet kommer att gå med på en helt ny internationell rättsordning som EU-kommissionen tänkt ut på några månader.

Men det är ytterst osannolikt. Kommissionens förslag är säkert genomtänkt men erfarenhet visar att det tar år eller till och med decennier att få nya institutioner att fungera. Att skapa en helt ny domstol för just TTIP, världens hittills största frihandels- och investeringsavtal, är ett vågspel. Särskilt med tanke på att det knappast är nödvändigt. Väl inarbetade system för internationell skiljedom existerar redan och är inskrivna i ett stort antal internationella avtal. Det finns inte heller några planer på att riva upp det redan undertecknade frihandelsavtalet med Kanada som innehåller en vanlig ISDS-klausul.

Problemet med kommissionens och handelskommissionär Cecilia Malmströms förslag är främst att det bygger på ett begränsat antal politiskt utsedda domare. Dagens skiljedomsförfaranden bygger på att varje part väljer sin egen skiljeman och att de två tillsammans kommer överens om en tredje. Eftersom parterna är fria att välja skiljemän finns det i varje fall möjlighet att få skiljemän som är experter på just det aktuella området. Sakkunskap vid sidan av den juridiska kompetensen är viktig. Det är skillnad på om ett mål gäller gruvdrift, varumärken eller IT-system.

Kritiken mot att många jurister som ägnar sig åt att döma i skiljedomar kan vara på ”företagets sida” är missriktad. Den viktigaste egenskapen för att bli utsedd till skiljeman är att man är kunnig, välargumenterad och förutsägbar. Det finns inget värde i att bli känd som någon som är på den ena eller andra sidan oavsett fakta i målet. Skiljedomen är en juridisk process, inte en politisk. En stor del av kritiken mot internationell skiljedom präglas av att den kommer från politiker och särintressen som är vana vid en ”skyttegravsmiljö” där fakta är underordnade maktspel och kohandel.

USA:s handelskammares kritik mot det nya förslaget är hård. U.S. Chamber of Commerce vise ordförande Marjorie Chorlins skriver i ett pressmeddelande att:

”While we recognize the EU has a political problem relating to future investment treaties, the U.S. business community cannot in any way endorse todays EU proposal as a model for the Transatlantic Trade and Investment Partnership (TTIP). The recent European debate around investment treaties the obligations governments accept in them and the methods they provide for dispute settlement is not grounded in the facts, and the distortions in this debate cannot be allowed to trump sound policy.”

Det är svårt att inte hålla med. Kritiken mot ISDS är i huvudsak inte grundad i fakta utan på ett antal myter.

Motståndarna till ISDS är inte heller nöjda. De menar att det nya förslaget egentligen är samma sak som det gamla. I grunden är problemet naturligtvis att kritiken mot ISDS bara är ett svepskäl. Det handlar om att man är emot TTIP. Protektionism kort sagt.