Konstruktiva men inte naiva är ett måste för EU-länderna

Kinas frihandelsambitioner vägs mot andra mål av den kinesiska regimen. Relationen med Kina måste vara konstruktiv men inte naiv. Protektionism är i alla händelser inte en lösning. 

Kina och Italien har ingått ett samarbete inom ramen för Kinas projekt The New Silk Road eller The belt and road Initiative — som alltså är två olika namn för samma sak.

Detta har inte undgått kritik. Kineserna kommer att göra enorma investeringar i hamnar och annan infrastruktur. De har redan köpt 51 procent av Pireus hamn nära Aten. Kritikerna menar att samarbetet med Italien är ett sätt för kineserna att öka inflytandet på andra områden än handel. Det finns nog få som tvivlar på detta. Kina har stormaktsambitioner och ett globalt system av hamnar är ett viktigt verktyg för att underhålla en global flotta av krigsfartyg. Att USA kan vara ”världspolis” beror inte minst på att landet har ett globalt bassystem. Att äga en hamn gör förstås inte att man omedelbart har tillgång till den som flottbas. Men vem vet vad som händer om tio, tjugo eller femtio år? Ägandet är i vilket fall ingen nackdel, och under tiden ger det i vilket fall avkastning.

Hur skall man då se på Kinas agerande utifrån en handelsperspektiv? Är Kinas frihandelsambitioner bara ett svepskäl för andra, mindre sympatiska, syften?

Svaret på den frågan är att politiskt agerande sällan motiveras av ett enda skäl. Kina har ärliga frihandelsambitioner, trots allt är grunden för landets framsteg att genom industrialisering och internationell handel skapa resurser till annan verksamhet. Och man kan tumma på frihandeln om det ger andra fördelar som exempelvis kunna tvinga fram tillgång till andra länder eller företags teknologi.

För EU-ländernas del gäller det med andra ord att inte vara naiva. Kina har avsikter som kanske inte är onda, men garanterat helt inriktade på egennytta och att öka landets makt och inflytande. Det gäller att hantera detta inom ramarna för det faktum att Kina är en ekonomisk stormakt. Landet bidrar till världens ökande välstånd genom att målmedvetet och kunnigt förbättra sin förmåga att producera värdefulla produkter. Här skiljer sig inte Kina från något annat land. USA kan anklagas för exakt samma sak.

Skillnaden är förstås att medan USA och EU är demokratiska rättsstater är Kina en diktatur. Det ger skäl för extra vaksamhet. Och även EU bör tänka långsiktigt. Vad händer på några decenniers sikt? Kina förefaller vara ett stabilt samhälle, men ingen vet vad som händer på lång sikt och den kinesiska regimen är inte på något sätt övermänsklig. Hur länge kommer en kompetent och allt mer självmedveten medelklass acceptera att kontrolleras och hållas utanför demokratiskt inflytande? Kina är inte ett slutet samhälle. Kineser reser. Varje kinesisk student som varit i ett västland och blivit ingenjör har med sig kunskaper hem. Inte bara om ingenjörskonst, utan även om att det finns alternativa sätt att organisera fungerande samhällen. Sätt där man exempelvis inte behöver vara rättslös i relationerna till myndigheter och rädd att liv och karriär skall krossas av någon ogenomtänkt kommentar eller trivialt socialt misstag.

Att generellt motarbeta handel och kontakter med Kina är inte en framgångsväg. Istället måste relationerna med Kina vara pragmatiska och konstruktiva utan att för en sekund förfalla till naivitet.

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel