Kreativ förstörelse låter dramatiskt — men är en naturlig process

Den nya handels- och EU-ministern Ann Linde är verkligen ett ljus i mörkret.

I dagens DI förklarar hon varför internationell frihandel är bra och varför Sverige behöver både TTIP och CETA.

”Många upplever att förändringar inte är förbättring. Tvärtom upplever väldigt många att förändring är försämring. Människor upplever sina arbeten bli utslagna av den globala konkurrensen och teknikutvecklingen – och därmed sin livssituation hotad.

Det gäller att förstå att den här frustrationen finns. Att den är stark. Och att den tyvärr på många ställen är välgrundad. Både i EU och i USA har det funnits en utveckling mot ökande klyftor, där löntagare och särskilt de i mindre kvalificerade yrken får en allt mindre del av den växande kakan.

Den här frustrationen tar sig uttryck på olika sätt. Man kan inte rösta om globalisering och teknikutveckling, men det går att rösta mot EU, migration och handelspolitik. I Storbritannien ledde det till brexit. I Nederländerna röstade de ned handelsavtalet mellan EU och Ukraina. I USA är det migrationen och handelspolitiken som är i fokus.

Men lösningen är inte att stänga dörren för omvärlden och sluta utvecklas. Lösningen är att vara en del av utvecklingen och erbjuda ett starkt skyddsnät och en aktiv arbetsmarknadspolitik. Det vet den svenska regeringen. Och vi är bra på det.

Under 1970-talets varvskris, textilkris och stålkris försvann hundratusentals arbeten. Under 1990-talskrisen var det många som blev av med sitt jobb. Under den senaste finanskrisen var det också många som fick sluta när orderböckerna inte var lika tjocka som tidigare.

Denna strukturella omvandling har lett till att Sverige är en av världens ledande innovations- och industrinationer. Gamla jobb har försvunnit och nya vuxit fram. Det omoderna och ineffektiva har ersatts av det moderna och effektiva. Många har fått chansen att vidareutbilda sig och har dragit stor nytta av utvecklingen.”

Det finns två saker som är viktiga att inse.

Den första är att stora marknader och konkurrens leder till att det blir både fler jobb och mer välstånd.

Och det andra är att ett samhälle och en ekonomi som utvecklas innebär förändring eller det som ekonomen Schumpeter talade om som kreativ förstörelse.

Termen är kanske en aning drastisk, men i grunden innebär att det bara att utveckling förutsätter att resurser får nya användningsområden. Om en ny bilmodell skall kunna tillverkas måste den gamla modellen tas ur produktion som att arbetskraft och maskiner kan användas till att tillverka den nya modellen. På marknaden sker motsvarande process genom att företag som tillverkar produkter som håller på att konkurreras ut får att lägre omsättning och lönsamhet och anställer allt färre personer. Till sist läggs företaget eller i vilket fall produktionsenheten ner och de sista anställda går till nya jobb eller i värsta fall till arbetslöshet.

Att skylla den processen på utrikeshandel är fel. Ett företag kan lika gärna bli utkonkurrerat av ett företag i nästa kvarter, stad eller landsända. Den enda garantin mot kreativ förstörelse är att förbjuda kreativitet.

Med andra ord finns det inget sätt att stoppa förändringar utan att också stoppa all utveckling. Lösningen är istället sociala skyddsnät och att på olika sätt göra arbetsmarknaden så rörlig och dynamisk som möjligt.

Hur balansen mellan olika åtgärder skall vara är en arbetsmarknadspolitisk fråga och inte en fråga för handelspolitiken. Som så ofta gäller det att analysera problemet rätt för att sätta in rätt åtgärder.


Taggar: Ann Linde
Kategorier: Frihandel