Låt inte lura er — TISA är nu det nya, stora hotet!

Trade in services agreement (TISA) är ett frihandelsavtal på tjänsteområdet mellan EU och en rad WTO-medlemmar; Australien, Kanada, Chile, Taiwan, Colombia, Costa Rica, Hong Kong, Israel, Island, Japan, Korea, Lichtenstein, Mauritius, Mexiko, Nyas Zeeland, Norge, Pakistan, Panama, Peru, Schweiz, Turkiet och USA.

Inte förvånande ligger även dessa förhandlingar en aning på is i väntan på Donald Trumps nya administration. Därefter beräknas förhandlingarna kunna komma igång igen.

Eller inte komma igång. Just nu lever alla frihandelsavtal med USA ett mycket farligt liv. TTIP och TISA har fördelen att ännu inte vara färdigförhandlade vilket gör att Trump kan tänka sig att göra dem bättre än (han menade att) det skrotade TPP-avtalet var. Å andra sidan är de multilaterala avtal, vilket Trump uppfattar som ett bekymmer. Han tror att USA skulle kunna få bättre avtal med enskilda länder vart och ett för sig. Den tanken innehåller fyra tydliga fel.

1) Verkligheten är så komplex att det är omöjligt att avgöra om ett frihandelsavtal mellan två länder kommer att ”gynna” det ena eller andra landet.

2) Det är egentligen inte länder som handlar med varandra, utan individer och företag. Om ett avtal visar sig vara allt för dåligt för den ena eller andra parten kommer ingen handel att ske, det vill säga den ”gynnade” parten kommer aldrig se något av de vinster avtalen i teorin ger. Det är som att få någon att skriva på en överenskommelse om att alla framtida affärer vi gör skall vara bra för mig och dåliga för dig. Ser bra ut på papperet, men det blir förmodligen inga framtida affärer.

3) Ett avtal som är uppenbart uselt för den ena parten kommer ändå aldrig att ingås.

Men det spelar mindre roll. Multilaterala avtal är inte en favorit på menyn just nu.

Med andra ord är det inte så konstigt att förhandlingarna om TISA-avtalet inte går framåt.

Men det faktum att det råder bekymrad stiltje när det gäller de stora handelsavtalen är inte ett problem enbart för frihandelsvänner.

Det är också ett problem för alla de vänsterorganisationer (ofta förklädda till miljöorganisationer) vars ledningar och kärnaktivister lever för och på att motarbeta olika inbillade hot. På samma sätt som den främlingsfientliga extremhögern försöker att sprida bilden av att Europas regeringar säljer ut sina länder till islamister, försöker vänstern sprida föreställningen om att EU:s politiker tänker ge bort sin makt till storföretagen, främst inom finanssektorn.

Båda föreställningarna är förstås lika vansinniga. Är det något man kan anklaga politiker för — oavsett om de är på EU-nivå, nationell nivå i Europa eller finns i andra delar av världen — är det som regel att i lite varierande mån skaffa sig själva makt och/eller inkomster, förmåner, ära på bekostnad av medborgarna. Det finns förvisso de politiker som vill minska sin egen makt och medborgarnas frihet, men ytterst sällan vill de ge bort makten till andra organisationer eller grupper.

TTIP och CETA har hittills kunnat vara fokus för konspirationsteorierna. TTIP för att det är ett avtal med USA (USA är för vänstern vad IS är för nazzarna), och CETA kunde misstänkliggöras för att Kanada ligger så nära USA. Men när luften gått ur en proteströrelse är det inte så lätt att få upp energin igen. Att vara emot CETA känns lite för mycket 2016 för att få fart på aktivisterna.

Så nu laddar man om med ett nytt hot, nämligen TISA.

I en längre artikel i The Ecologist recyklas nu i mycket varligt omarbetad form argumenten mot TTIP och CETA, men den här gången mot TISA-avtalet.

Det påstås ha varit en sorts Plan B ifall TTIP och CETA skulle få problem:

”Think the ideas behind the Trans-Pacific Partnership (TPP), the Transatlantic Trade and Investment Partnership (TTIP) or the so-called ’free trade’ regime are buried just because Trump scrapped them? Sadly, no. Definitely, no.

Some of the countries involved in negotiating the TPP seeking to find ways to resurrect it in some new form – but that isn’t the most distressing news.

What’s worse is the TPP remains alive in a new form with even worse rules. Meet the Trade In Services Agreement, even more secret than the Trans-Pacific Partnership. And more dangerous.”

Det faktum att man inte har några planer för hur förhandlingarna skall gå vidare är extra misstänkt:

”TISA is the backup plan in case the TPP and the TTIP don’t come to fruition. Perhaps fearful that the recent spotlight put on ’free trade’ deals might derail TISA as it derailed TPP, the governmental trade offices negotiating it have not announced the next negotiating date. The closest toward any meaningful information found was the Australian government’s bland statement that the ”Parties agreed to reconvene in 2017.””

Inga förhandlingar sedan 2016. Otroligt skumt. Och dessutom ett besked från Australiens regering att man har enats om att försöka komma igång igen 2017. Ännu skummare!

Dessutom är storkapitalet redan i startgroparna för att listigt utnyttja det nya avtalet genom att döpa om alla sina produkter till tjänster:

”And while ’liberalization’ of professional services is being promoted, the definition of ’services’ is being expanded in order to stretch the category to encompass manufacturing. Deborah James of the Center for Economy and Policy Research laid out the breathtaking scope of this proposal:

”Corporations no longer consider setting up a plant and producing goods to be simply ’manufacturing goods.’ This activity is now is broken down into research and development services, design services, legal services, real estate services, architecture services, engineering services, construction services, energy services, employment contracting services, consulting services, manufacturing services, adult education services, payroll services, maintenance services, refuse disposal services, warehousing services, data management services, telecommunications services, audiovisual services, banking services, accounting services, insurance services, transportation services, distribution services, marketing services, retail services, postal and expedited delivery services, and after-sales servicing, to name a few.

”Going further, a shoe or watch that measures steps or sleep could be a fitness monitoring service, not a good. A driverless car could be a transport service, not an automobile. Google and Facebook could be information services and communication services, respectively.””

Ni förstår va? Ann Linde, Cecilia Malström, EU-parlamentet, alla EU:s regeringar är besatta av att ge storfinansen fritt spelrum genom skumma frihandelsavtal. Nu är de alltså på gång att skapa frihandel med tjänster samtidigt som företagen döper om alla sina produkter till tjänster.

Man kan på goda grunder vara misstänksam mot politiker. De säger ibland en sak och gör en annan, de maskerar egenintressen som allmänintressen och litar på att en del frågor är för komplexa för någon utom experterna att begripa. Väljarna förs ibland bakom ljuset. Tro mig. Jag har inga illusioner. Men det är inte regeln. I huvudsak är politikerna i vanliga demokratiska rättsstater hederlig och hårt arbetande. En generell kritik skulle kunna vara att politiker ofta antar att mer makt åt dem själva och mindre frihet åt medborgarna är i de sistnämndas intresse. De är benägna att se och önsketänka om politikens möjligheter.

Men att hundratals politiker gemensamt och i samråd skulle ägna sig åt storskaliga planer för att avskaffa sin egen makt är helt enkelt lite för skruvat för att tas på allvar.

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel