Lite byråkratvansinne att förundras över

Det är lätt att tro att tullar är något som hör medeltiden till och att frihandel egentligen mest är en fråga om miljö- och säkerhetsregler och nationella standarder.

Men så är det inte. Titta gärna på följande trevliga dokument från Tullverket.

Där kan du bland annat läsa att barnvagnar har 2,7 procents tull vid införsel. Cyklar däremot ligger på mellan 14 och 15 procent. Om de inte kommer från Kina. Då har de en antidumpningstull på 48,5 procent. Två frågor inställer sig. Dels undrar den som är cyklist och själv har testat en kinesisk cykel om det finns något pris vid vilket en psykiskt frisk människa vill köpa en kinesisk cykel? Och dels ställer man sig frågan varifrån själva tullsatsen kommer? ”48,5 procent”? Framför allt den där halva procenten väcker förundran: var kom den ifrån?

Något så modernt som en bilstereo med CD-spelare ligger på 14 procent, medan den som vill importera papperstapeter kommer undan gratis. Inget sägs om gyllenläder, men det kanske kan tas som antikvitet, mer än 100 år gamla, också 0 procent.

Även den som vill importera skönhetsartiklar kommer undan gratis, medan ”sadelmakeriarbeten, sadlar, träns o s v” får punga ut med 2,7 procent.

Ja, så där håller det på. Läs och förundras.

Men tänk på att detta dokument förmodligen har kostat tusentals mantimmar sammanträden att förhandla fram och sammanställa. Därefter skall dessa uppgifter fyllas i av alla som importerar, blanketter skall skickas, uppgifter kontrolleras och så vidare i all oändlighet. Allt detta arbete tillför inte så mycket som ett öre i värdeökning. Det är rent slöseri med mänsklig tid och energi.

 

 

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel