LO stöder TTIP (men med förnuft…)

LO-kongressen gjorde i går ett uttalande om TTIP. LO har en positiv syn på frihandel och även när det gäller TTIP-avtalet en saklig och förnuftig hållning.

Uttalandet är positivt till TTIP men stadgar en rad villkor för att LO skall ställa sig bakom ett avtal.

Villkoren är helt rimliga. Faktiskt så rimliga att det förmodligen aldrig har varit någon som ifrågasatt dem.

LO är förstås angelägna om att garantera arbetstagarnas rättigheter, men i relation till USA torde detta inte vara något problem. EU har ingen enhetlig arbetsrätt och det är ingen vild gissning att facket och arbetstagare kan ha det hårdare i en del EU-länder än i USA. Och det räcker att resa över Öresund så finner man ett land där exempelvis anställningstryggheten är mindre (men a-kassan bättre) än i Sverige. USA har fulla fackliga rättigheter även om de av kulturella skäl har en lägre organisationsgrad och en lagstiftning med annan maktbalans mellan arbetsgivare och fack jämfört med Sverige. Men på vissa områden, exempelvis vissa delar av offentlig sektor och den traditionella bilindustrin är facket extremt starkt.

Det märkliga är oron just när det gäller TTIP . Sverige och EU handlar med i stort sett alla länder i hela världen varav förmodligen alla (kanske med undantag av Finland, Norge, Frankrike, Tyskland) har svagare fackliga rättigheter än i Sverige. Vietnam, Kina, Ryssland, Indien, Bangladesh, Nigieria; det finns inget land från vilket EU förbjuder import på grund av dåliga arbetsförhållanden eller svaga fack. I vissa av de länder vi importerar ifrån blir fackligt aktiva mördade och i några av länderna förekommer slaveri. Oerhört tragiskt och förstås helt oacceptabelt, men det höjs sällan röster för att vi skall sluta handla med dessa länder. Därför är det en aning märkligt att man i samband med ett handelsavtal med en av världens mest utvecklade demokratier och rättsstater oroar sig för arbetsrätt, demokrati och mänskliga rättigheter.

Man kan vidare konstatera att LO inte tar ställning emot investeringsskydd (ISDS), men menar att ett sådant inte får hota “demokratin och mänskliga rättigheter”. Nu är det naturligtvis ingen som har tänkt sig att ett handelsavtal mellan EU och USA skall hota demokratin och mänskliga rättigheter. Ett eventuellt avtal kommer att offentliggöras, debatteras och godkännas av EU-parlamentet och sannolikt även av EU:s medlemsstater. Det är svårt att föreställa sig att ingen under den processen kommer att märka om avtalet skulle hota demokratin och de mänskliga rättigheterna.

Det är som sagt inget fel i att vilja ha garantier, hängslen och livrem när man skall ställa sig bakom ett avtal och det är lätt att förstå den politiska verkligheten bakom LO:s uttalande.  Men LO:s ställningstagande visar tydligt att TTIP-debatten har hamnat helt bortom alla rimliga proportioner.

 

 


Taggar: LO
Kategorier: Frihandel, TPP