Macron träffar Jinping — vill sälja mer mat

Frankrikes president Emmanuel Macron reser i morgon till Kina på sitt första statsbesök i Asien.

Det är förstås inget dåligt val för en president som med viss rätt ser sitt land som en stormakt. Frankrike är världens tredje starkaste kärnvapenmakt efter USA och Ryssland. Kina är en viktig partner med sin plats i säkerhetsrådet och som alternativ till USA när president Trump vänder landet från dess traditionella internationella engagemang och ledarskap.

När det gäller handel har Macron ett intresse av att stärka relationerna med Ryssland och Kina. Förmodligen ser han möjligheter i kinesernas projekt ”den nya sidenvägen”, ett sätt att knyta ihop Asien och Europa landvägen. Projektet omfattar en betydande del av jordens ytan, men inte en lika imponerande andel av dess befolkning eller BNP. Hur som helst är det ett gigantiskt projekt som kineserna kommer att investera i under decennier. Franska företag har säkert goda möjligheter att få leverera delar av den teknik och infrastruktur som kommer att krävas.

Men när det gäller handelsvolymer är Frankrike fortfarande mycket beroende av Storbritannien och USA.

Frankrike importerar för cirka 500 miljarder kronor från Kina, men exporterar bara för 150 miljarder. När det gäller USA importerar man för 370 miljarder och exporterar för 350, och mot Storbritannien har man en överskott i handelsbalansen (export 340 miljarder, import 120 miljarder). Ryssland är en i sammanhanget lite handelspartner med export och import kring 50 miljarder, en siffra som var nästan dubbelt så stor före sanktionerna mot Ryssland — men även då förhållandevis liten.

Macrons tanke är säkerligen att Kina skall öppna upp för mer import av kött och vin och andra livsmedel från Frankrike. Kina har en allt större och rikare medelklass och redan är hälften av Frankrikes export till Kina spritdrycker. Även om många glömmer hur framstående Frankrike är teknologiskt och vetenskapligt är marknadspositionen som landet med världens godaste mat och vin ohotad.

En fråga som säkert kommer upp på bordet är också villkoren för direktinvesteringar i Kina respektive EU. Anledningen är en gemensam investeringsfond med tio miljarder kronor i startkapital. Kina har hårda krav för investeringar där utländska företag förväntas ha med kineser i ledningen och dela med sig av teknologi. Inga sådana krav finns i EU. Däremot börjar EU på franskt initiativ resa krav på att utländska intressen inte skall kunna köpa hamnar, energiföretag och andra verksamheter som anses vara strategiskt betydelsefulla. Kinas investeringar i EU uppgick 2016 till ungefär 350 miljarder kronor.

 

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel