Många vill dra nytta av den politiska energin i TTIP-motståndet

Franska Nationella Fronten lanserar nu sin egen kampanj mot TTIP.

Budskapet är oklart, men Fronten har tidigare gjort ett försök att starta en ”patriotisk miljörörelse” och detta förefaller vara en avläggare.

Attackrörelsen i Frankrike är upprörda och påminner om att vänstern har decennier av kamp mot frihandel och globalisering att falla tillbaka på.

Att både de de främlingsfientliga populisterna och vänsterrörelsen är emot TTIP betyder naturligtvis inte att de förenas i andra åsikter.

Tvärt om har de radikalt olika motiv för sin ståndpunkt. Vänstern är internationalistisk, men menar att internationalismen är en politisk angelägenhet. Det är staterna, inte medborgare och företag som skall samarbeta. Rörlighet av varor, kapital och människor är förvisso bra —  men inte om det är fri rörlighet.  Den skall vara detaljreglerad.

Som vi hade i Sverige före EU-inträdet är sannolikt något av ett ideal för TTIP-moståndarna på vänsterkanten. Det var fritt att lämna landet (tack för det…). Men arbetskraftsinvandringen var i praktiken reglerad av facken. Återstod asylinvandringen som var hårt reglerad av staten.

Valutan var reglerad. Att ta in eller ut pengar från Sverige krävde tillstånd om summorna var större än vad som kunde motiveras av utgifterna på en vanlig semesterresa. Med andra ord kunde svenska kapitalägare inte lämna Stockholmsbörsen, och utländska ägare kunde inte investera där. Ingenting hände. ”Börsnoteringarna” lästes upp i radio en gång i veckan. Detta gav naturligtvis ”staten och kapitalet” i form av regeringen och Wallenbergsfären extremt god kontroll över den svenska ekonomin. Uppstickare kunde nackas på ögonblicket. Export och import var naturligtvis också hårt reglerad.

Högt skattetryck, höga nominella löneökningar, hög inflation och massiva regleringar gjorde som sagt både staten, LO och industriägarna nöjda. Det var denna ordning som EU-motståndarna en gång försvarade. Att Sverige till sist kom med i EU beror mycket på att industrin önskade öppnare handel och att valutaregleringarna hade tagits bort. Motståndet hade eroderats. Man skall komma ihåg att det länge påstods vara ett hot mot Sveriges säkerhet (och ”freden”) att ens diskutera svenskt EU-medlemskap.

En stark känslomässig faktor som driver just  TTIP-motståndet är USA-hatet.

Det kan knappast handla om själva avtalet. Vi har faktiskt aldrig tidigare sett protester mot ett vanligt frihandelsavtal.

Det stora avtalet med Kanada (CETA) som förhandlades fram förra året — komplett med ISDS-klausul och allt — var överhuvud taget inte uppmärksammat. Det har nu drabbats av kritik på grund av att TTIP-anhängare påpekat att ”vi har ju redan ett stort avtal ingen verkar bekymrad över”, vilket har resulterat i vänstern försöker demonisera även CETA. Ytterligare några avtal håller på att förhandlas fram som heller inte har rönt någon uppmärksamhet.

Det är uppenbart att USA fyller samma funktion för vänstern som katolska kyrkan för oss svenskar när vi drog ut i 30-åriga kriget, eller Islam för SD-anhängarna. Man vet egentligen inte så mycket om fenomenet, men det väcker känslor. Allt ont kunde på 1600-talet påstås bero på ränker smidda av ”Den stora skökan”. Idag är det ”USA-imperialismens” eller ”islamiseringen” lite beroende på politisk hemvist.

I USA-hatet förenas både nationalisterna och vänstern. I Frankrike drivs USA-hatet av två historiska faktorer. För det första den gammal motvilja som härrör från tiden före franska revolutionen. Fransmännen hade hjälpt de amerikanska frihetskämparna mot britterna. Som tack hjälpte amerikanerna de franska revolutionärerna. Bastiljens nyckel hänger på George Washingtons gård (som nu är museum); en gåva av Lafayette som tack för hjälpen. Och för det andra förnedringen i att Frankrike, världens mäktigaste militära nation med ära och allt, blev befriat från Hitler av bland annat USA. Frankrike var krigsbyte. De Gaulle fick sitta med vid bordet under fredsförhandlingarna när Frankrikes framtida öde beslutades, men hade egentligen ingen talan.

Med andra ord fungerar USA ganska bra som den stora satan även för Europas vänster. Levereras komplett med smådjävlar som Monsanto, GMO, ISDS och Världsbanken.

 

 

 

 

 

 

 


Kategorier: Frihandel, TTIP