Med 3D-printing kan världshandeln minska

3D-printing är en av faktorerna som kan frikoppla global handel från BNP-utvecklingen. Banken ING rapporterade redan 2017 att så mycket som 40 procent av världshandeln kommer att försvinna till 2040. Även om inte en så dramatisk förutsägelse slår in, kommer effekterna bli stora. 

Kommer världshandeln alltid att öka i takt med globalt BNP, eller kommer vi se ökat välstånd tillsammans med mindre handelsvolymer mellan länder? 

Svaret kan tyckas självklart. Mer handel hänger ihop med högre BNP. Det är egentligen inte BNP-tillväxten som driver handeln, utan handeln som driver BNP-tillväxten.  

Genom global frihandel blir marknaderna allt större, vilket leder till stordrift, specialisering och arbetsdelning. Allt mer produktionskapital kan utnyttjas bättre. 

Den globala handeln har underlättats genom utveckling av allt effektivare system för kommunikation och transporter, men också genom frihandelspolitik. Stater tar bort onödiga och skadliga handelshinder som tullar, kvoter och byråkrati, samt arbetar med standardisering så att olika länders olika regleringar inte försvårar handeln. 

Global frihandel är alltså inte ett ändamål i sig, utan ett medel för att skapa ökat välstånd genom mer och bättre utnyttjat produktionskapital. 

Men måste tillväxt och ökande handelsvolymer hänga ihop? 

Svaret är att det inte nödvändigtvis behöver vara så i framtiden. Det finns ett par faktorer som kan bryta sambandet.  

För det första kommer löneläget i exempelvis Kina att förbättras med tiden, på samma sätt som det gjort i Japan, Korea, Taiwan, Singapore och Baltikum. Det försvagar skälen för företag i EU och USA att lägga produktion där. Att köpa från Kina gör man ju inte för kinesernas skull, utan för att det är billigare. Om grannföretaget i industriområdet, ett företag i det egna landet eller i EU kan leverera till ungefär samma pris är det förstås en stor fördel.  

Men, invänder någon, vitsen med att köpa från Kina är också att kineserna kan ha enorma produktionsanläggningar och leverera till kunder över hela världen. Det gör att produktionskapital och grundläggande företagsadministration kan utnyttjas bättre än i flera mindre lokala eller regionala företag. 

Det är här 3D-printing kan förväntas förändra förutsättningarna radikalt.  

En 3D-printer kommer att vara relativt billig. Det blir en investering som är tillgänglig för underleverantörer på lokal eller regional nivå. Den kan till och med användas på företagsnivå, i stället för externa leverantörer. En biltillverkare kan printa exakt de komponenter som behövs strax innan de ska monteras.  

En 3D-printer kommer att kunna ställas om till mycket låga kostnader. I princip kommer man kunna göra en eller ett fåtal komponenter. Det skiljer sig från dagens verkstadstekniska maskiner, som är flexibla men till en kostnad som gör att det behövs ganska långa serier för lönsamhet. 

En 3D-printer kan skriva ut i just tre dimensioner ,vilket gör att komponenter med komplex design kan göras i ett stycke, i stället för som i dag av flera bitar som monteras ihop. Manuell sammansättning är i dag en personalkrävande verksamhet – vilken gör att den i dag hamnat i exempel Kina med stora arbetsstyrkor och låga löner. Mycket av den industrin kommer att försvinna. 

Rapporten från ING hävdar att så mycket som hälften av industriprodukterna kommer att kunna 3D-printas inom 20-40 år. Världshandeln kan komma att minska med 25 procent till 2060, eller så mycket som 40 procent till 2040 i ett mer dramatiskt scenario. 

“It is tricky to define the exact potential of 3D printing, but some experts expect a share of 50% in manufacturing over the next two decades. Tentative calculations show that, if the current growth of investment in 3D printers continues, 50% of manufactured goods will be printed in 2060 in scenario I, with this figure possibly being achieved as early as 2040 in scenario II in which investment doubles every five years.” 

Oavsett om dessa siffror är allt för dramatiska eller inte så borde de oroa Kinas makthavare. Ett bortfall på blott tio procent av exporten kommer ge dramatiska effekter. Investeringar i kraftförsörjning, infrastruktur och hamnkapacitet har långa återbetalningstider. Ränta-på-ränta-effekten påverkar inte bara i uppgång utan också i nedgång. 

Mycket har förstås hänt sedan 2017. Svenska Sandvik är världsledande och tar nu fram diamantbaserade material som kan 3D-printas. Det ger möjligheter till diamanthårda komponenter som nästan har vilket form som helst. 

Det är svårt att tänka sig att denna teknik inte ger enorma konsekvenser. Överföring och behandling av information har redan förändrat världen. Men en stor del av vårt välstånd består fortfarande av fysiska produkter som måste tillverkas och transporteras. 3D-printing minskar radikalt behovet av storskalig produktion och transporter.   

Men är minskad världshandel ett problem i sig? Det är lätt att tro att Frihandelsbloggen och andra frihandelsvänner ser med bekymmer på denna utveckling. 

Svaret är att det inte är ett problem i sig. Frihandelsvänner är emot att stater håller sig med onödiga hinder för gränsöverskridande handel, men det har förstås inget egenvärde att transportera varor hit och dit i världen. Vitsen med frihandel är att välståndet ökar. 

För Kinas del är problemet inte att de kommer att få lägre välstånd – alla kommer dra nytta av den nya tekniken. Även kineserna. Däremot kommer Kinas makthavare få se sina ambitioner om att bli en supermakt som konkurrerar med USA stäckta, när enorma penningströmmar och investeringar från andra länder inte längre går till Kina.

Magnus Nilsson


Taggar:
Kategorier: Frihandel