Mer förvirring om CETA från svensk fackföreningar

Fem fackförbund har tillsammans skrivit en debattartikel i Aftonbladet som uppmanar den svenska regeringen att försöka stoppa CETA-avtalet mellan EU och Kanada.

Avtalet förväntas godkännas av en bred majoritet i EU-parlamentet i mitten av februari. Motståndarna består mest av extremvänstern, miljöpartier och nationalister.

Förutom att de fem fackförbunden har medlemmar som i huvudsak inte jobbar i exportberoende företag* vittnar debattartikeln om total förvirring och okunskap när det gäller CETA och frihandel. 

De fackliga organisationernas huvudargumentet är att kapitlet om arbetsmarknad och fackliga rättigheter inte omfattas av det system för skiljedom som EU har skapat för CETA-avtalet:

”Avtalets skydd för utländska investeringar handlar om att utländska företag via Ceta ges möjlighet att stämma Sverige utanför nationella domstolar i de fall de upplever en politisk åtgärd hotar värdet av dess investeringar. Liknande tvistlösningssystem har de senaste åren använts allt mer frekvent för att stämma stater som lagstiftar för att skydda allmänintresset.”

Redan här visar det sig att den som skrivit artikeln inte har koll på CETA-avtalet. Just när det gäller CETA används alltså inte det vanliga systemet systemet med internationell skiljedom — vanligtvis (och egentligen felaktigt) benämnt ”ISDS”. Istället har det skapats en särskild domstol som kontrolleras av EU (och Kanada).

Men skribenterna har också i övrigt totalt missuppfattat vad det hela handlar om.

Kanada har lika lite som EU några problem med fackliga rättigheter eller arbetsmarknadslagstiftning. Den överensstämmer förstås inte i detalj med den lagstiftning som vi har i Sverige, men det gör inte lagstiftningen i de andra EU-länderna heller. Exempelvis har vårt mysiga grannland Danmark svagare anställningsskydd än vi har i Sverige.  EU har alltså inte enhetlig arbetsmarknadslagstiftning.

Dessutom är det på följande sätt.

Den internationella skiljedomen finns därför att om Kanadas eller något EU-lands myndigheter skulle diskriminera ett utländskt företag i strid med CETA-avtalet får det karaktären av en internationell konflikt. Då är det bra att ha en oberoende domstol som avgör vem som har rätt.

Men en konflikt mellan ett utländskt företag och facket har inte den karaktären. Facket är inte en myndighet (nej, inte ens i Sverige är facket formellt sett en del av statsapparaten). Därför går det alldeles utmärkt att hantera den konflikten i en nationell domstol. Samma sak gäller för övrigt alla andra konflikter mellan en stat och ett utländskt företag. Vare sig det handlar om skattefrågor, miljö, bedrägeri eller bara att VD har kört på fyllan, hamnar fallet i en vanlig nationell domstol.

Förutom att fackordförandena är totalt okunniga om det de skriver om förefaller de fullständigt ha glömt bort en annan lite detalj.  EU (och därmed Sverige) har i  praktiken handelsavtal med länder som helt saknar fackliga rättigheter. Nästan alla världens länder är medlemmar i World Trade Organisation (WTO) — medlemsförteckning här. En stor del av dessa länder saknar helt fackliga rättigheter eller fungerande arbetsmarknadslagstiftning. Några av WTO:s medlemsländer har förmodligen inslag av slaveri. De fackliga rättigheterna i Kina har ännu inte riktigt perfekta…

Det vore orättvist att hävda att de svenska fackförbunden, Sveriges regering eller EU struntar i detta. Tvärt om gör de och även arbetsgivarorganisationer ett viktigt arbete inom ramen för ILO som är ett FN-organ.

Men att vilja stoppa CETA-avtalet med Kanada på grund av arbetsrätten vittnar om total förvirring och okunskap.

Världens länder lever knappast i ett totalt avtalslöst tillstånd så att alla viktiga frågor måste in i frihandelsavtalen. Miljöfrågor, arbetsrätt, säkerhetspolitik, skatter, migrationsfrågor eller andra av hundratals områden som berör internationella relationer hanteras av andra organ och i andra avtal.

Frihandelsavtal berör just handel; varor och tjänster som byter ägare. Det är orimligt att argumentera mot dessa med att de inte handlar om alla andra saker man kan komma på.

* Mikael Johansson, ordförande Målarna, Johan Lindholm, ordförande Byggnads, Magnus Pettersson, ordförande Fastighets, Janne Rudén, ordförande Seko och Jonas Wallin, ordförande Elektrikerna. 


Taggar:
Kategorier: Frihandel