Mer uppstekta rester från firma Schlyter och Sjöstedt

Hur länge tänker TTIP-motståndarna upprepa de två helt felaktiga argumenten att TTIP hotar den nationella suveräniteten och att internationell skiljedom hotar demokratin? Kumpanerna Sjöstedt (v) och Schlyter (Mp) ger sig i vilket fall inte. I gårdagens Svd återkommer argumenten.

Men så här är det:

1. Internationella avtal hotar inte den nationella suveräniteten. Det är en av statens kärnuppgifter att ingå avtal med andra stater och därigenom skapa en allt mer stabil internationell rättsordning. Att Sverige är med i FN, EU och tusentals andra internationella avtal är ett uttryck just för den nationella suveräniteten. Här gör TTIP, ett handelsavtal, ingen principiell skillnad.

2. Internationell skiljedom (ISDS) hotar inte demokratin eller de nationella möjligheterna att lagstifta om folkhälsa, produktsäkerhet och miljö. EU och Sverige är redan i dag bundet av ett stort antal avtal med ISDS-klausul. Är det någon som upplever att detta har hindrat våra politiker från att reglera? Mängden regleringar: skatter, subventioner, förbud, påbud och tillståndskrav är i både EU och USA större än någonsin i världshistorien. Samtidigt som antalet avtal med ISDS-klausul alltså också är rekordstort.

Phillip Morris stämning av Australiska staten handlar inte om rätten att sälja cigaretter utan om företagens egendom i form av varumärken och förpackningar. Ingenting hindrar Australien att reglera reklam (sker redan) lägga på 10 000 procent skatt på cigaretter eller förbjuda cigaretter helt och hållet. I Sverige skyddar tryckfrihetslagstiftningen cigarettillverkarna just när det gäller förpackningar. Schlyter och Sjöstedt kanske tycker även den svenska tryckfrihetslagstiftningen är odemokratisk?

3. Skiljedomsinstituten är inte ”privata domstolar utan insyn” som ofta påstås. De är reglerade genom internationella konventioner, bland annat under FN, och har ofta större öppenhet än nationella domstolar.

Problemet med Sjöstedt och Schlyter är att de i brist på riktiga argument om TTIP-avtalet tvingas veva samma felaktiga argument som de använt i snart två år.

De rapporter de hänvisar till är producerade av deras egna partikamrater och består i hög utsträckning av sammanställningar av material eller bara löst tyckande från den egna idéologiska ekokammaren. Observera de återkommande formuleringarna av typen ”systemet är extremt kritiserat”. Och det stämmer naturligtvis, på samma sätt som man exempelvis kan säga att ”möjligheten till samkönade äktenskap är kontroversiellt och har blivit hårt kritiserat” — ett helt riktigt påstående, men som naturligtvis förlorar en hel del av sin kraft som argument om man tittar på vilka det är som har uttalat kritiken.

Överraskande ofta kritiseras TTIP av samma personer (eller deras efterträdare) som en gång i tiden ville att Sverige skulle stanna utanför EU, och de använder i stort sett samma argument: man målar upp en allmänt hållen hotbild kring nationell suveränitet, miljö och folkhälsa.

Det vore faktiskt inte så dumt om V/Mp kunde sluta med mytbildningen så det blir utrymme att diskutera TTIP-avtalet på riktigt. Men då är förstås risken att Schlyter och Sjöstedt inte skulle ha så mycket att säga.

 


Kategorier: EU, TTIP, ISDS