Myten om att andra länder tillåter farliga produkter

Ett vanligt protektionistargument bygger på att andra länder, framför allt USA, har en slapp lagstiftning kring miljö- och hälsa.
Monbiot drar fram följande exempel på vad som skulle kunna bli tillåtet i och med TTIP (och observera att detta är en spekulation):
”…Stuart Eizenstat, co-chair of the Transatlantic Business Council – instrumental in driving the process – was asked if companies whose products had been banned by regulators would be able to sue. Yes. “If a suit like that was brought and was successful, it would mean that the country banning the product would have to pay compensation to the industry involved or let the product in.” Would that apply to the European ban on chicken carcasses washed with chlorine, a controversial practice permitted in the US? “That’s one example where it might.”
Ok. Det låter ju äckligt. Kyckling som tvättats med klorin, typ.
Men allvarligt talat. Klor är en rätt trist kemikalie, men vi som växt upp på 60- och 70-talen träffade på den i de kommunala badhusen där den var blandad med badvattnet. Man blev lite rödögd. Å andra sidan slapp man bada i en bakteriesoppa.
Klor är helt enkelt ett av många ämnen som fungerar bakteriedödande. Amerikaner kan nog tycka att saltsill och surströmming är rätt läbbigt. För att inte tala om fransmännens vana att lagra ost i grottor till den har blivit alldeles geggig, stinkade och full av mögel och listeriabakterier.
Argumentet bygger helt enkelt på att det finns saker som vissa länder tillåter och som vi uppfattar som konstigt eller äckligt på grund av ovana. Och de stackars kycklingarna är uppenbarligen det mest upprörande protektionisterna kunnat komma på.
Och att en eller annan reglering kanske skulle upphävas på grund av TTIP är knappast någon katastrof, givet att man inte har inställningen att varje litet förbud är ett omistligt och heligt framsteg för mänskligheten.

 


Kategorier: TTIP, USA, ISDS