Myten om den hemliga konspirationen

En av de vanligaste retoriska greppen är att försöka ge intryck av att någon håller saker hemliga för att de har onda avsikter. Monbiot skriver så här om TTIP-förhandlingarna och kommissionens reaktion på en läcka om att en ISDS-mekanism skall införas i avtalet.
”Panic spreads through the European commission like ferrets in a rabbit warren. Its plans to create a single market incorporating Europe and the United States, progressing so nicely when hardly anyone knew, have been blown wide open. All over Europe people are asking why this is happening; why we were not consulted; for whom it is being done.”
Kraftfullt formulerat, men knappast ett ord är sant.
”Panik”? Mnja, gissningsvis inte. De personer som är inblandade drabbas knappast av panik på grund av en läcka och några tidningsartiklar. Framför allt är det ingen av dem vars tillvaro och försörjning hotas. Kommissionstjänstemän har evig anställning och enorma förmåner. Vad har de att oroa sig, eller få ”panik” över? De hade helt enkelt en vanlig dag på jobbet.
”Single market”? Ja, allt är en fråga om definitioner, men det är ju inte riktigt så att USA skall bli medlem i EU. Att skapa en ”single market” är lite större än ens ett omfattande handelsavtal. Gissar att amerikanerna ännu inte börjat hantera frågan om att byta sin dollar mot euron…
”… when hardly anyone knew”. Återigen, sant ur en synpunkt. Andelen EU-medborgare som kände till TTIP-förhandlingarna eller ens hade hört talas om ISDS-mekanismer var statistiskt sett icke-existerande. Den är fortfarande icke-existerande. Men betyder det att förhandlingarna flöt på bekymmersfritt på grund av detta?
Svaret är naturligtvis nej.
I går (den 27 januari) hade vi kommunfullmäktigesammanträde i Solna och diskuterade (som vanligt) en helt ny stadsdel. Hur många av medborgarna i Solna kände till detta? Svårt att säga, men förmodligen inte ens en procent. Betyder detta att fullmäktigeförhandlingarna är hemliga? Självklart inte.
Monbiot utnyttjar det faktum att de flesta av hans läsare inte vet vad kommissionen håller på med för att ge dem intrycket att de på något sätt är förda bakom ljuset. Men att de inte vet beror bara på att de inte regelbundet kollar kommissionens webbplats eller läser notiserna på ekonomisidorna i tidningen tillräckligt noga.
Det intressanta är naturligtvis att de inom de nationella regeringarna och parlamenten och EU-parlamentet är fullt informerade. Det kan självklart alltid ifrågasättas om ansvariga personer vet allt de borde veta, och i viss mån förekommer det säkert ett rävspel där information är en viktig faktor, men de är knappast hjälplösa stackare förda bakom ljuset.
”All over Europe people are asking…”. Så pass? Jag har då inte hört någon upprört undra över ”vad som händer, varför de inte blivit tillfrågade och i vems intresse detta sker?!!”.
Uppriktigt sagt har inte ens de mer informerade av mina vänner ens lagt märke till något, om de inte har ett specialintresse av frågan.
Till saken hör att förhandlingar i allmänhet hålls något sånär diskreta. Det blir helt ohanterligt om alla delar av processen skulle diskuteras öppet. Det ligger i sakens natur att förhandlingar innebär att människor ändrar sina uppfattningar, tvingas släppa sin prestige och backa från sina positioner och så vidare för att få ihop en helhet. Därför kan processen inte vara helt öppen. Men samtidigt har förhandlarnas uppdragsgivare information, det förekommer läckor och sist, och viktigaste, resultatet av förhandlingarna skall underställas öppen debatt och beslutas i demokratiskt valda parlament.
Men andra ord är Monbiots storstilade konspirationsfanfar i huvudsak irrelevant eller helt enkelt lögnaktig. Det han påstår kollapsar totalt när det konfronteras med verkligheten.


Kategorier: EU, TTIP, USA, ISDS