Myten, oron, konspirationen och missförståndet är protektionisternas bästa vän

”Vänstern” i vid bemärkelse är rätt framgångsrika i att hitta på, sprida och vidmakthålla myter och konspirationsteorier. Kollar man upp dem visar det sig emellanåt finnas någon form av verklighet bakom, men som oftast är betydligt mindre upprörande än den myt som skapats. Det är regelmässigt oklart vad myterna kommer ifrån; om det är medvetna lögner eller bara missförstånd som förstärkts genom en visklek mellan människor med en viss världsbild.

 
Ett exempel är påståendet att vattenprivatiseringar i Sydamerika gjorde att storföretag förbjöd befolkningen att samla in regnvatten.
Grunden för myten var ett försök att få ordning på vatten- och avlopp i Cochabamba i Bolivia i slutet 1990-talet.

Vattenförsörjningen var som så ofta i utvecklingsländer usel och avloppen dåliga. Skälet är nästan alltid att de offentliga systemen lider av underinvesteringar på grund av att politikerna tvingas hålla låga priser på vattnet. Det är dessutom si och så med faktureringen och människor kopplar in sig på vattennätet utan att betala. Förlusterna av vatten genom dåliga rörsystem kan bli massiva. I Svenska kommunala vattennät läcker ibland så mycket som 30 procent av vattnet. Det gör ingen eftersom vatten (råvaran) är så billigt och vi i Sverige har så gott om vatten. Men i andra länder är naturligtvis vattenförluster ett stort problem.

Hur som helst hade inte myndigheterna i Bolivia vare sig pengar eller kompetens att lösa problemen utan skrev ett kontrakt med privata intressen. Dessa tvingades naturligtvis höja priserna på vattnet (som dittills hade varit nästan gratis) och se till att få betalt. Detta var inte populärt. I Sverige har vi en parallell med kommunala elnät som kommunen inte haft råd att underhålla på många år. De säljs till energiföretagen som tvingas höja priserna för att kunna investera i kapp. Folk blir då arga, inte på kommunen som struntat i underhållet, utan på den nye ägaren som tar ansvar (och då även måste ta betalt…).
Förutom att man började ta betalt vad vattendistributionen kostade var det många som hade egna, lokala och småskaliga, lösningar på vattenförsörjningen. Dessa ville man tvinga in i det centrala systemet.
Detta är förmodligen upphovet till myten om att lokalbefolkningen ”förbjöds samla in regnvatten”. Många uppfattade naturligtvis att de hade en fungerande lösning och tog av ”sitt” vatten, och nu skulle de tvingas köpa vatten av ett privat företag.
Lägg märke till att detta är exakt vad som skett (och sker) i Sverige och alla andra moderna samhällen. Egna lösningar med brunnar och stenkistor som vi kan se i Svenska sommarstugeområden motarbetas av kommunerna. Folk blir rasande över att tvingas ansluta sig till det kommunala systemet för dyra pengar. Och det är förmodligen ungefär 100 år sedan byar kunde ha sina egna vattensystem. I dag går utvecklingen mot allt mer storskaliga och centrala lösningar, inte minst för att det skall finna back up i systemen. Lägg också märke till att i Sverige är vatten- och avlopp inte subventionerade utan konsumenterna betalar vad det kostar genom vattentaxan (som även betalar för avloppshanteringen).
Protesterna i Bolivia mot nyordningen blev dock massiva. Regeringen och företaget gav upp och kontraktet annullerades. En seger för folket enligt vänstern. I vilket fall är vatten och avloppsfrågan fortfarande olöst. Det hade nog varit bättre med ett modernt vatten- och avloppssystem, trots kostnaderna.
Men nya myter uppstår hela tiden. Ofta visar det sig att journalisten George Monbiot är källan. När han har påstått något dyker det sedan upp i allt från Aftonbladets kultur- och ledarsidor till miljöpartibloggar och rena foliehattsforum. Och där får myterna närmast evigt liv genom att recyklas bland de troende i månader eller till och med år.
Han är en ganska typisk vänsterdebattör som spelar på folks oro och känsla av att bli förda bakom ljuset.
För lite sen satte han tänderna i TTIP, det frihandelsavtal som för tillfället förhandlas mellan EU och USA. Han fick omedelbart mothugg.
Men i ett par kommande bloggposter skall jag titta lite på hans argument då de som sagt är närmast stilbildande för hur protektionister i dag argumenterar. Artikeln av Monbiot är inte purfärsk, men lita på att argumenten kommer att leva kvar länge i debatten.