Näringsfriheten 155 år i dag

Marknadsekonomins och frihandelns historia är också historien om politiken, de mänskliga rättigheterna och demokratins utveckling.  Idag är det 155 år sedan näringsfriheten infördes i Sverige, i praktiken av den legendariske finansministern Johan August Gripenstedt.

Det är något att fira, eller åtminstone att sända en tacksamhetens tanke.

1864 avskaffades skråväsendet helt, även i städerna.

Samtidigt försvann burskapstvånget, mästarskapstvånget och tvånget att tillhöra en förening. Dessutom infördes fri etableringsrätt för handelsrörelser och fabriksanläggningar på landsbygden.

De första raderna i förordningen (SFS 1864:41. Näringsfrihetsförordningen 18 juni 1864) lyder:

“Svensk man och kvinna är /…/ berättigad att i stad eller å landet idka handels-, eller fabriksrörelse, hantverk eller annan hantering; att till utrikes ort utföra eller därifrån införa samt utrikes orter emellan fortskaffa varor.”

Detta var inledningen på Sveriges utveckling mot industrination. Det tog ytterligare ett par generationer innan Sverige blev ett av de rikare länderna i Europa, men näringsfriheten var ett nödvändigt villkor.

Orden “utrikes ort” var viktiga, då de öppnade för internationell handel. Dock inte frihandel. De första stegen mot frihandel kom under åren efter då Gripensted skickligt manövrerade Sveriges anslutning till Cobdensystemet genom Riksdagen.

Cobdentraktaten introducerade en princip som än i dag är en grundbult i det internationella handelssamarbetet, nämligen ”mest gynnad nations”-principen (som innebär att en handelsfördel som ett avtalsslutande land ger till ett land också ska ges till alla andra avtalsslutande länder). Flera europeiska länder anslöt sig till detta frihandelssystem.

Redan 20 år senare kom internationella skydd för patent, varumärken och mönster.

Under slutet på 1800-talet grundlades de principer och system som än i dag utgör ramar för näringsfrihet och frihandel.

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel