Nu laddar dom om — om med samma gamla felaktiga argument

Nu börjar kampanjen mot det frihandelsavtal som just nu förhandlas mellan mellan EU och Japan.

Tony Burke, vice generalsekreterare på den brittiska fackföreningen Unite återanvänder de gamla vanliga argumenten på vänsterbloggen Left Foot Forvard:

  1. ”Avtalet förhandlas i hemlighet”. I hemlighet? Det är den 18:e rundan och alla ha avsatt pressmeddelanden och artiklar. Frihandelsbloggen har skrivit vid ett flertal tillfällen, till exempel för två år sedan.
  2. ”Tack vare upprop från ”civilsamhällesorganisationer” är nu hemligheten av avslöjad”. Som sagt, det har aldrig varit hemligt att EU och Japan förhandlar ett frihandelsavtal.
  3. Anledningen till hemlighetsmakeriet (som alltså inte har ägt rum) skulle vara att man var rädd för att att få samma folkliga protester mot avtalet som mot TTIP och CETA. Men avtalet med Japan började förhandlas 2013, långt innan protesterna mot TTIP och CETA hade tagit fart. Vilka för övrigt drivs av professionella kampanjorganisationer på vänsterkanten som helt saknar folklig förankring.
  4. Det finns nu ”läckta” dokument (det är så skumt att förhandlingstexterna om riskvoter måste ”läckas”) vilket bland annat visar att förhållanden för anställda inte ha någon framträdande plats i förhandlingarna. Nej, det stämmer säkert. Det området har ju sitt eget FN-organ och alldeles egna avtal och konventioner. Frihandelsavtal är viktiga saker, men det är ju inte så att man bör stoppa in allt i dessa. Riktigt viktiga områden som arbetsförhållanden, beskattning, kärnvapennedrustning, hur man räddar klimatet, världshaven och kampen mot smittsamma sjukdomar hanteras (lyckligtvis) i sina egna förhandlingar och avtal. Till detta kommer att arbetsmarknadslagstiftningen är nationell, även inom EU har vi stora skillnader. Vill Burke att svensk arbetsrätt skall vara underkastad texter i ett avtal som är en kompromiss med Japan, ett land där folk strejkar genom att jobba vidare, men med en armbindel som säger att man är i strejk?
  5. Burke drar förstås upp ISDS, det vill säga tvistelösning, som om det var någon sorts nyhet, påstår att dess syfte är att skydda företagens vinster och misstänkliggör återigen EU:s nya domstol avsedd för CETA-avtalet. Att ISDS är en internationell rättsordning styrd av en FN-konvention som över 160 länder skrivit på nämns förstås inte. Och självklart stämmer det inte att ISDS handlar om att skydda företagens vinster. Ingen är garanterad att göra vinst. Däremot att utländska investerare skyddas från expropriation och diskriminering från myndigheternas sida.
  6. Burke påstår att varken EU:s parlamentariker eller Japans dito har insyn i förhandlingarna. De stämmer, men Japans regering och EU-kommissionen har förstås insyn. Detta är fullt normalt. Ta Sverige som exempel: Från riksdag och regering till till minsta kommun med sin kommunstyrelseordförande och fullmäktige hanteras tusentals beslut av regeringen/kommunledningen och/eller tjänstemän på departement/förvaltningar under sekretess. Riksdagsmännen/kommunfullmäktigeledamötena har ingen insyn. De har oftast givit uppdraget och skall godkänna det färdiga resultatet, men det hårda arbetet att ta fram förslagen kan förstås inte ske med politiker och media hängande över axeln. Demokrati är inte samma sak som TV-serien Big Brother.

Vad vi ser är alltså samma uppsättning rena lögner blandat med en eller annan halvsanning som vi sett i protesterna mot TTIP och CETA. Snart kommer Mp, Greenpeace, V och socialdemokraternas vänsterflygel med samma trall på en debattsida nära dig.

Kom ihåg var du läste det först.


Taggar:
Kategorier: Frihandel