Nytt handelsavtal kommer att binda samman hela Afrika

Utvecklingen i Afrika är en av de mer hoppingivande faktorerna just nu globalt. Marxismen ersätts sakta men säkert av marknadsekonomi och handel.

Just nu pågår uppmarschen inför handelskonflikten mellan USA och EU och dessutom mellan USA och Kina. Förutom förhandlingarna om villkoren för Storbritanniens utträde ur EU.

Men det finns även ljuspunkter.  Ett stort antal länder i Afrika undertecknade i förra veckan ett frihandelsavtal för hela kontinenten med  1,2 miljarder invånare — The African Continental Free Trade Area. 2030 räknar man med att det kommer att vara 1,7 miljarder människor som producerar värden motsvarande 6,7 biljoner dollar.

Målet är att skapa ett afrikanskt EU med fri rörlighet av varor, arbetskraft, tjänster och kapital. Det är ett storstilat mål, men samtidigt finns det erfarenhet att ta av. Afrikanerna kan titta på EU och se hur vi har gjort. Vad som blev bra, och vad som inte blev så bra.

Det är dock långt kvar. Nigeria drog sig ut i sista stund. Den politiska godkännandeprocessen  och  implementeringen kommer att ta lång tid. Men samtidigt är det ett mycket gott tecken att avtalet överhuvud taget kommit till. Afrika har varit en kontinent med mycket svåra spänningar och motsättningar. För bara ett par decennier sedan skulle ett avtal av denna typ varit otänkbart. Och målsättningen med avtalet; att gynna industrialisering och marknadsekonomi är också positivt. De afrikanska staterna ser inte längre bistånd och planekonomi som lösningen på fattigdom.

Handel är en viktig faktor för fred och demokrati. Länder som handlar med varandra kommer inte så lätt i krig. Ingen vill bli bombad, men ingen till heller ha sina kunder bombade. I länder med stor export är det många som är beroende av kunder i grannländerna.

Handel bidrar också till ekonomisk tillväxt och därmed till att det uppstår en medelklass. Medelklassen har egendom, karriärjobb, framtidsplaner, de vill ha lugn och stabilitet. Medelklassen har dessutom dels intresse och förmåga att kräva inflytande, och dels blir även mindre demokratiska regimer allt mer beroende av medelklassens skattepengar och kunnande. Det driver fram demokratisering och rättsstat.

Att det nya avtalet har EU som modell är också hoppingivande. Afrikas ledare kan se hur Europa har byggt institutioner som närmast garanterar fredliga förhållanden. Man skall inte glömma att Europa varit världsledande på blodiga krig och till sist industriellt massmord. Det är lätt att glömma att Europa har en mörk historia och att det inte är självklart att vi har fred och samarbete. Normalläget i Europa har under årtusenden varit krig och instabilitet. Rom, grunden för mycket av vår civilisation, var ett imperium byggt på krig och erövringar.

Det som nu händer i Afrika är bland det mer hoppingivande på länge. Européerna har ägnat sig åt kolonialism och slavhandel och kanske värst av allt: exporten av marxism-leninism, den vid sidan av nazismen mest europeiska och destruktiva av alla politiska läror. Under de senaste decennierna har EU-länderna och även USA underhållit ett pärlband av skurkregimer genom biståndet.  Det är på sin plats att Europa bidrar med det kanske bästa vi har att erbjuda. Nämligen demokrati, rättsstat, marknadsekonomi och organiserat internationellt samarbete där frihandeln är det absolut viktigaste.

 

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel