Obama har uppförsbacke i frihandelsdebatten

Tillväxtpotentialen i lägre tullar för USA och EU är inte längre särskilt stor. Anledningen är helt enkelt att tullarna för de ekonomierna i snitt ligger kring 3 procent, vilket de gjort ganska länge. Den genomsnittliga tullen globalt ligger på cirka 7 procent. De globala tullarna har mer än halverats sedan 1960, vilket är ett viktigt skäl till den enorma ökningen av det globala välståndet som vi sett de senaste 50 åren. Det framgår av en intressant artikel av Greg Ip i Wall Street Journal.

Samtidigt finns en känsla i USA att den friare handeln med framför allt Kina har kostat amerikanska jobb. Det är i allt väsentligt en myt som bygger på att jobb som försvinner ofta syns (stålverken läggs ner) medan de jobb som uppstår sällan kommer till genom att det byggs nya stora fabriker, utan uppstår spritt i ekonomin, med några anställda här och några där i olika företag. Den bilden förstärks av att företagsledningar gärna skyller på världskonjunkturen eller lågprisimport när de tvingas skära ner (”det här drabbar alla företag”) medan de berömmer sig själva när det går bra. Ytterst få VD:ar säger att ”visst har vi ökat omsättningen, men sanningen är att vi har inte gjort ett smack, utan det är yttre faktorer som vi inte ens lyckades förutse”.

Ytterligare en faktor är att små länder med höga tullar gynnas av frihandelsavtal. Man räknar med att Vietnam får en tillväxt på över 10 procent som en följd av TPP, medan USA får nöja sig med 0,4. I redan pengar är skillnaden inte så stor: USA:s BNP per capita är cirka 15 gånger större än Vietnams, men verklighet och proportioner bakom procentsiffror är inte så lätt att få fram.

Ip:s slutsats är att Obama behöver flytta över argumentationen från handel med industriprodukter, där det mesta är gjort och USA har små förutsättningar att verkligen öka sin export. Istället bör argumentet vara att TPP och TTIP bidrar till att USA kan påverka resten av världen när det gäller regler för handel inom tjänstesektorn, intellektuell egendom, skydd mot subventioner och valutakursmanipulationer.

Viktiga frågor och en helt riktig iakttagelse — men lättare sagt än gjort när det kommer till handelspolitisk debatt i ett land där stål och bilar fortfarande är de mentala exportprodukterna.