Oklart exakt vad som händer med handeln vid brexit — men sämre blir det

Typiskt nog är det företagarna snarare än politikerna som oroar sig över hur det går med frihandeln, tillväxten och jobben om Storbritannien lämnar EU. 

5,5 miljoner jobb i EU:s medlemsländer, varav en majoritet i Tyskland, beror på handeln med Storbritannien. Om en engelsk lämna-röst skulle innebära att EU reser handelshinder riskeras en del av de jobben. Det säger Mark Kerber, chef för BDI som är Tysklands största arbetsgivarorganisation.

Tyskland är Storbritanniens största handelspartner, medan England är Tysklands fjärde största. Totalt omfattar handeln mellan länderna nästan 1000 miljarder svenska kronor (för jämförelse, Sveriges BNP är cirka 4500 miljarder).

Det är således inte förvånande att Kerber oroar sig för ett handelskrig mellan England och EU:

“Imposing trade barriers, imposing protectionist measures between our two countries – or between the two political centres, the European Union on the one hand and the UK on the other – would be a very, very foolish thing in the 21st Century.

“The BDI would urge politicians on both sides to come up with a trade regime that enables us to uphold and maintain the levels of trade we have, although it will become more difficult.”

Detta till skillnad från tysklands finansminister Wolfgang Schäuble som hotar med handelshinder. ”Out is out” är hans linje och han delar slagordet med flera andra av EU-ländernas ledare.

Här ser vi tydligt skillnaden mellan företagen och politikerna. De senare är förtjusta i stålblanka one liners och det har inte varit någon brist på hotfullheter från EU:s ledare.

Och det är självklart inte bara Tyskland som drabbas av nya handelshinder som ett resultat av att Storbritannien lämnar EU. För Sverige är England en mycket viktig marknad. Dessutom bor kring 50 000 svenskar i England. De behöver idag inga arbetstillstånd. Om England lämnar, kommer de alla tvingas åka hem och söka någon form av tillstånd? Eller räcker det med att de går till den lokala polisstationen? Samma gäller alla andra EU-länder.

Näringslivet är pragmatiskt och ser mer till välstånd än till retorisk tuffhet. Och NATO:s Jens Stoltenberg är som tjänsteman självklart diplomatisk och pekar på de praktiska konsekvenserna:

 “What I can do is tell you what matters for Nato, and a strong UK in a strong Europe is good for the UK and it’s good for Nato, because we are faced with unprecedented security challenges, with terrorism, with instability and an unpredictable security environment, and a fragmented Europe will add to instability and unpredictability,”

Det är kort sagt svårt att inte uppfatta en stor del av den politiska debatten som överraskande infekterad av prestige och irritation mellan personer som gör anspråk på att vara statsmän och ta ansvar. En förklaring är att de alla sneglar på den lilla men engagerade väljargrupp som ogillar EU och drömmer om nationellt oberoende.  Cameron har fått lära sig att den gruppen inte kan hanteras genom att ges legitimitet och en debattarena i förhoppningen att en rationell politisk debatt skall lösa problemet. Att det skall vara annorlunda i andra EU-länder är en from förhoppning, men som förmodligen inte kommer att infrias om fler länder försöker sig på en folkomröstning. Om stanna-sidan vinner i Storbritannien kommer det vara med ett nödrop.

Om England lämnar EU och om det blir en kedjereaktion med folkomröstningar i fler länder tror många att hela EU kommer att falla samman. Det är ingen omöjlig utveckling, men även om det inte skulle gå så illa kommer EU:s ledare fokusera på krishantering snarare än den kanske viktigaste framtidsfråga: att få EU:s inre marknad att fungera och öppna upp EU som helhet för handel med resten av världen. TTIP-avtalet kommer definitivt att vara hotat då Storbritannien är en av avtalets största tillskyndare.

De som bekymrar sig över att EU inför en massa onödiga regler och ställer till problem har rätt. Men det allra mesta av det som sätter käppar i hjulet för den ekonomiska utvecklingen i EU är lagstiftningen på den nationella nivån. Ser vi till Sverige så är det inte EU som har tvingat på oss arbetsrätten, skatterna, regleringarna som lägger en död hand över hyresmarknaden eller våra skolproblem. EU gör det i vissa fall värre, men utgör inte huvuddelen av våra bekymmer. Och så är det i alla andra EU-länder. Även Storbritannien har en helt egen uppsättning av regler och byråkrater.  De kommer garanterat inte bli färre om England lämnar EU. Snarare tvärt om. De kommer få nya kollegor inom tullverket. Frågan är bara hur många.

 

 

 

 

 

 

 

 


Kategorier: Frihandel