Olyckligt att Trump är emot oberoende tvistelösning

Det finns nu två stötestenar när det gäller ett nytt NAFTA-avtal. Dels tvistelösningsmekanismen och dels mejerimarknaden. Just nu finns det ett avtal mellan USA och Mexiko. Förhandlingarna med Kanada är ännu inte klara. 

Trumps angrepp på oberoende tvistelösning både när det gäller artikel 19 och WTO är olyckligt. Det behövs en oberoende mekanism på handelsområdet.

En stor fråga när det gällde TTIP- och CETA-avtalen (avtalet mellan EU och USA som nu ligger på is och det mellan EU och Kanada som är infört) är tvistelösningsmekanismen, i allmänhet förkortat ISDS (Investor-state-dispute-settlement).

Det är helt enkelt en paragraf i ett frihandelsavtal som stadgar hur konflikter om avtalets innehåll skall lösas. Denna typ av paragraf återfinns även i vanliga kontrakt.

Motståndarna till TTIP och CETA lyckades effektivt misstänkliggöra ISDS-mekanismen genom att ljuga om att det handlade om “privata direktörsdomstolar” där företag kunde stämma stater för lagstiftning som minskade deras vinster.

I verkligheten är det vanligtvis frågan om internationell skiljedom, ett rättssystem som är oberoende av någon enskild stat. Däremot regleras den internationella skiljedomen gemensamt av de ingående staterna och styrs av en FN-konvention.

Vitsen med den internationella skiljedomen är att ett företag som anser sig ha blivit felaktigt behandlat av en stat inte behöver gå till den statens domstolsväsende. Dels fungerar rättssystemet på lite olika sätt i olika länder — i vissa länder inte alls — och dels kan man inte alltid lita på att en domstol är opartisk. Den internationella skiljedomen är högt standardiserad och skiljenämndernas oväld garanteras genom att de bägge parterna tillsätter sina egna skiljemän. En från varje part, vilka enas om en tredje skiljeman som är ordförande. Anledningen till att staterna följer utslagen från skiljedomsinstituten är att de allra flesta länder frivilligt har gått med i systemet.

Stockholms Handelskammare driver ett av de äldsta och mest välrenommerade skiljedomsinstituten.

Företag kan förstås inte stämma stater för att dessa inför lagstiftning som hotar deras vinster. ISDS-mekanismen i ett handelsavtal berör bara villkoren i det avtalet. Det innebär inte en diversehandel av möjligheter att stämma länder för ditt och datt. Staters agerande kan enbart ifrågasättas med utgångspunkt i det aktuella avtalet och — viktigt att komma ihåg — avtalet är ingånget mellan stater och godkända av regeringar och parlament. Formuleringarna är därför anpassade till staternas intressen, snarare än företagens. Men det är klart att skall det bli någon handel och investeringar som resultat av handels- och investeringsavtal kan inte företagen vara helt rättslösa; då vågar ingen investera.

I det ursprungliga NAFTA-avtalet som nu omförhandlas finns det en tvistelösningsmekanism av liknande typ, artikel 19,  där konflikter som  har att göra med handelshinder, framför allt antidumpningsåtgärder, avgörs genom ett skiljedomsförfarande.

Skillnaden är att det är de tre staterna Mexiko, USA och Kanada som kan stämma varandra, inte företag.

USA vill dock slippa skiljedomen och vill att konflikter skall lösas i vanlig domstol. Kanadensarna menar detta är tidsödande och osäkert eftersom de inte litar på amerikanska domstolar.

Frågan är nu hur viktig artikel 19 är för Kanada. Även vissa kanadensiska politiker var emot artikel 19 från början och den har inte använts mycket. USA har inte heller alltid följt utslagen från skiljenämnden.

Man skall komma ihåg att det inte är så enkelt som att USA och Donald Trump är protektionisterna och kanadensarna frihandlarna. Kanada skyddar sin mejeriindustri med både tullar, kvoter och subventioner. Det är en enorm marknad som USA:s mjölkbönder gärna vill sälja till.

Artikel 19 är en del av förhandlingsspelet mellan USA och Kanada, medan Mexiko redan har gått med på USA:s villkor för ett nytt avtal. Mexikanerna har inga egna stora marknader att skydda och även om USA nu inför villkor som försvårar för Mexiko att utnyttja sitt fördelaktiga kostnadsläge har de ändå fördelar av ett nytt avtal.

Trumps problem nu är att kongressen sannolikt inte kommer att godkänna ett avtal utan Kanada.

Förhoppningsvis blir artikel 19 kvar. Det är viktigt att principerna om oberoende tvistelösning mellan stater kan bibehållas. Även WTO-systemet bygger på detta. Internationell avtal kräver nationellt oberoende skiljedom.


Taggar:
Kategorier: Frihandel