Omförhandlingen av NAFTA kan få goda konsekvenser för handeln

Omförhandlingen av NAFTA brukar beskrivas som en dramatiskt protektionistisk åtgärd, inte minst för att president Donald Trump beskrev den på det viset. Men NAFTA var ändå moget för en revidering. När avtalet togs fram för 30 år sedan (det trädde i kraft 1991) existerade inte e-handel, det saknades också en rad miljöregler på båda sidor om gränsen. Framför allt var ekonomierna radikalt annorlunda jämfört med i dag. Den största förändringen står Mexikos ekonomi för. Då var det en u-landsekonomi som i huvudsak byggde på att låga löner gav enkla men billiga produkter. Idag är stora delar av Mexikos ekonomi utvecklad — inte minst beroende på amerikanska direktinvesteringar — och värdekedjorna passerar ofta gränsen flera gånger. Mexikanernas löner har också ökat i de delar av ekonomin som är mest utvecklad.

Ett område som fortfarande är kraftigt reglerat och där länderna har stora olikheter är transporter. Där skulle det kunna skapas stora effektivitetsvinster genom förenklingar och harmoniseringar av regelsystemen. Det gäller främst USA och Kanada, två länder som historiskt har genomreglerade transportsektorer.

Värdet och volymerna av det som transporteras mellan USA och Kanada är stort. Nästan 60 procent av det som transporteras går på långtradare och värdet är över 91 miljarder dollar (800 miljarder kronor, kan jämföras med Sveriges BNP som är drygt 4400 miljarder miljarder kronor).

USA:s handelsdepartement kom i augusti med förslag på de förändringar av NAFTA som de önskade. Förslagen var relativt modesta vilket minskar oron för att NAFTA bara rivs upp, men att länderna sen inte klarar av att sy ihop ett nytt avtal. Skillnaden mellan Trumps retorik och verkligheten förvånar knappast längre. Trumps förutsättningar i handelsfrågor har ju i princip varit alla som förhandlat de existerande avtalen varit idioter som inte förmått ta tillvara amerikanska intressen och att det därför funnits stora vinster att ta hem genom omförhandlingar. Men så har det förstås inte varit. USA:s förhandlare har varit i huvudsak smarta och tuffa personer som väl tagit tillvara USA:s intressen.

Men det finns fortfarande förbättringar att göra för att förbättra handeln mellan länderna. Amerikanska transportbranschen ser främst tre reformer som skulle kunna underlätta transporterna.

För det första att dokumenthanteringen för handeln digitaliseras. Detta är en ny möjlighet som helt enkelt inte existerade för 30 år sedan. Då hanterades alla tillstånd och all dokumentation genom att papper skickades, kopierades, sparades och kontrollerades manuellt. Det är förstås inte så konstigt att denna möjlighet saknas i dagens NAFTA-avtal eftersom tekniken inte existerade när det kom till. I framtiden kommer tullprocessen vid gränserna att kunna ske betydligt snabbare och enklare.

För det andra kommer det att finnas möjlighet för importörer, exportörer och transportföretag att certifiera sig och därmed visa att de är extra säkra. Alla aktörer i en transportkedja kan från början genomgå noggrann kontroll och därigenom få tillgång till ett snabbspår genom tullen.

Och för det tredje kommer man öppna för att amerikanska och kanadensiska transportföretag kan ta jobb på båda sidor av gränsen. En kanadensisk transportör som kör varor till Texas får idag ta ett uppdrag på vägen tillbaka enbart om uppdraget innebär transport till en destination i Kanada. Det nya förslaget innebär att man i framtiden kommer att kunna ta ett uppdrag på vägen hem till Kanada även om destinationen är i USA och inte hela vägen till  Kanada.

Vi som lever i EU kan bli lite förvånade över att två länder som är så integrerade som USA och Kanada inte redan ha alla dessa förenklingar på plats. Men det är svårt att överskatta med vilken entusiasm frihandels- och förenklingsfrågorna har drivit i EU, och vilket motstånd det finns i USA och Kanada mot handel och avregleringar.

Kanada tvingas ju exempelvis genom CETA-avtalet med EU att avreglera sin egen inre marknad, men behåller exempelvis de rent löjeväckande reglerna kring ostimport.

Frihandeln tar helt enkelt ofta två steg framåt och ett tillbaka (eller i värsta fall tvärt om). Dessutom är frihandel inte bara en fråga om principer utan i högsta grad även en fråga om praktiskt politik och institutionella förhållanden.

Det krävs helt enkelt tålamod och ett sinne för detaljer för att driva processen framåt.

 


Taggar:
Kategorier: NAFTA