Ostar dit och bilar hit i ett avtal utan val

Med vänner som Trump behöver protektionismen inga fiender. Snabbheten med vilket det nya frihandelsavtalet mellan EU och Japan tagits fram är en direkt reaktion på USA:s ändrade inställning. Tillsammans med CETA innebär avtalet att frihandeln tar ett stort steg framåt.

Dags att lära sig en ny förkortning i djungeln av bokstavskombinationer som omger frihandelsavtal i välden: JEEPA,  Japan-EU Economic Partnership Agreement.

Avtalet mellan EU och Japan blev klart i veckan och presenterades i går av Japans utrikesminister Fumio Kishida och EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström. Avtalet började förhandlas redan 2013 men hade inte någon högre prioritet förrän Brexit ställde till problem för japanernas bilexport — England var porten till EU — och Donald Trump gjorde protektionismen en otjänst genom att så tydligt omfamna den.

Att få avtalet mellan EU och Japan klart blev helt enkelt en av de viktigaste handelspolitiska åtgärderna på agendan.

Och nu är det klart. Men som vanligt när det gäller handelsavtal är ingenting egentligen rikigt klart klart när det presenteras.

Avtalet betyder att nästan alla tullar försvinner mellan Japan och EU. De är hyggligt låga i dag, men det handlar om kring en billion euro som EU:s företag betalar varje år i tullar. Utfasningen sker över maximalt 10 år. Över 200 geografiska indikatorer skyddas. Med Japan är detta mindre känligt än med USA. Japanerna har ganska få varumärken som hänvisar till europeiska ortsnamn eller regioner, medan den amerikanska marknaden har många varumärken med lång historia som bygger på kopplingar till de europeiska migranternas hemländer.

JEEPA är också det första avtal som explicit nämnder Parisavtalet om klimatet.

In i det sista har det funnits kontroverser.

Tullarna på ost har varit en stridsfråga. De försvinner på nästan all ost. När det gäller camenbert — som faktiskt tillverkas i Japan — införs dock en kvot. Japanerna behåller också en stor del av sina komplexa regleringar och stödsystem för mejerivaror.

Tullarna på japanska bilar fasas ut över en period på sju år. De är idag 10 procent vid införsel till EU vilket betyder 20-30 000 kronor för en vanlig medelklassbil, en ansenlig summa. Där ville EU ha en utfasning på 10 år och det finns en klausul som säger att åtgärder kan vidtas om japanernas marknadsandel ökar orimligt fort. Dock förefaller det inte finnas några kriterier för vad det innebär. Inte heller detta är är ovanligt i frihandelsavtal. Man kan inte lösa alla detaljer utan gör en allmän skrivning om att problem skall diskuteras om de uppstår. Här har alltså japanerna gått med på att det är rimligt att européerna uppfattar en för snabb ökning som ett problem som bör diskuteras. Det är en viktig — men förstås inte en särskilt bra — kompromiss. Avsaknaden av konkretisering är inte att avgörande problem.

Avtalet innehåller inte någon tvistelösningsmekanism (ISDS). Japanerna ville inte gå med på att ansluta sig till det system som byggs upp inom EU för att hantera tvister i samband med CETA-avtalet. Dels för att de inte vill ta kostnaden, och dels för att de vill slippa en ordning där den traditionella oberoende skiljedomen reglerad av FN ersätts med statliga system som oundvikligen kommer att politiseras. Detta är ett bakslag för EU som hade hoppats att andra länder skulle ansluta sig till unionens nya system. Men icke förvånande väljer länder att hålla sig till den beprövade metoden med internationell skiljedom enligt internationella avtal som nästan alla världens länder (inklusive Sverige) har skrivit på.

Inte heller inkluderas valfångst och skogsavverkning eller dataflöden. Det sistnämnda var sannolikt den viktigaste punkten som EU:s förhandlare inte fick gehör för. För japaner är det nationella oberoendet en viktigare faktor än det är för EU — ett samarbete vars syfte i hög utsträckning är att ersätta nationellt oberonde med gemensamma lösningar.

Nu återstår en lång ratifieringsprocess i Japans parlament och samtliga EU-länders parlament. I värsta fall blandas även regionala parlament in i beslutsprocessen eftersom vissa EU-länders lagstiftning fungerar så. En orimlighet förvisso; som om Stockholms Läns Landsting skulle kunna fatta avgörande beslut om Sveriges utrikespolitik och avtal på EU-nivå.

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel