Poängen med export är att vi kan importera

Export är viktigt för att den tillåter oss att importera.

Det är inte bara Trump som har för sig att export har ett sorts egenvärde, medan import på något sätt är lite problematiskt.

Men i själva verket är det en missuppfattning. Tyvärr en missuppfattning som idag påverkar handelspolitiken i USA och därmed hela världen.

Låt oss anta att Sverige var ett helt slutet land. Ingen handel. Vi producerar potatis. Bara potatis. Vi är självförsörjande. Priset på potatis är 1 krona kilot. Produktionen är 1 miljard kilo. Svenska konsumenter betalar tillsammans 1 miljard för sin potatis.

På världsmarknaden finns det ingen potatis, så där skulle man kunna kunna sälja ytterligare en miljard kilo. Sverige inför frihandel och plötsligt måste svenska konsumenter börja konkurrera om potatisen med konsumenterna på världsmarknaden. Priset på potatis ökar till 1,50. Samtidigt ökar svenska producenter sin potatisproduktion till 2 miljarder varav en miljard exporteras.

Så. Nu betalar svenska konsumenter 1,5 miljarder för sin potatis, samtidigt som potatis för 1,5 miljarder hamnar utomlands.

Den totala kostnaden för vår potatisexport är 2 miljarder: potatisen kostar svenskar 0,5 miljarder mer, och potatis för 1,5 miljarder hamnar utomlands. Potatisodlarnas kontoutdrag visar en större siffra, men den kan man varken äta eller bo i.

På vilket sätt är det bra?

Svaret är att vi kan importera för 1,5 miljarder. Till exempel kan vi få kött till vår potatis för 1,5 miljarder kronor.

Så, genom att betala 0,5 miljarder mer för potatisen kan vi få kött för 1,5 miljarder.

Men är det en vinst eller förlust? Ja, det beror förstås på vår egen produktionskostnad för köttet. Om vi hade kunna producera samma mängd kött billigare än 1,5 miljarder  hade det förstås varit en dålig affär. Men givet att samma mängd kött hade kostat oss mer än 1,5 miljarder att producera själva gör vi en vinst.

Det är alltså importen som ger det ökade välståndet. Kött på bordet. Exporten är en kostnad, men som är värd att ta för att den ger möjlighet att importera.

Här har vi alltså kärnan i merkantilistens tankefel. Han tror att allt mer guld och silver (eller kontoutdrag med ständigt större summor) är samma sak som välstånd. Men det är en illusion. Guld, silver, sedlar eller ett fett kontoutdrag ser ut som välstånd bara därför att vi i en fungerande marknadsekonomi omedelbart kan byta till oss allt från mat till och kläder, över bostäder till champagne och Ferraribilar mot dessa. Så fort man lämnar civilisationen är guld, silver, sedlarna och kontokorten värdelösa. Även miljardären dör om han går vilse utan ordentlig utrustning på vinterfjället och inte blir hittad i tid. Att han har alla sina kontokort med sig och en klocka för 800 000 kronor räddar inte hans liv ens en sekund.

Det är lätt att glömma i ett modernt samhälle där allt förefaller ha kommit till av sig själv och fungerande ekonomiska institutioner gör att det mesta (men inte allt och kanske inte det viktigaste) faktiskt kan mätas i pengar.

Och för den som är besatt av pengar och ser den med mest pengar som vinnare och alla med mindre som förlorare blir underskott i handelsbalansen ett hot.

 


Taggar: import, export