Positiv vision om frihandel saknas i EU-valet

Partiernas budskap i EU-valet är inte supersexiga. Ibland har de inte ens med EU att göra. Men framför allt verkar alla ha glömt vad som är den stora poängen med EU, nämligen de fyra friheterna varav frihandel är den viktigaste. 

Mattias Svensson skriver i DN om EU inför valet till EU-parlamentet i maj.

Hans tes är att det just nu saknas en positiv, frihetlig vision om EU-samarbetet.

“Ändå saknas de för Europa definierande friheterna i diskussionen kring det stundande EU-valet. Europavännerna tycks mer intresserade av att samla makt och befogenheter på EU-nivå, och nationalister verkar mest vilja inskränka de friheter vi har. Liberalerna vill ha en skatt på EU-nivå, Socialdemokraterna går till val på att andra länder ska ta emot fler flyktingar och Moderaterna vill snickra lite till på de yttre gränskontrollerna. Vem som längtar till det framtida Europa de vill bygga verkar de knappt veta själva.

Samtidigt finns det friheter att längta till. Jag längtar till att tjänster omfattas av samma rörlighet som varor i Europa. Jag längtar till ett globalt handelsavtal som helt avskaffar tullar på miljövänliga varor och tjänster – och vill inte behöva läsa igen om att EU:s representanter fällt ett sådant avtal för att hindra oss att köpa billiga cyklar från Kina.”

Och den tesen är nog tyvärr helt riktig.

Få politiker talar om frihet generellt eller specifikt frihandel inom EU och hur den skall kunna utvecklas.

Men samtidigt sker det positiva saker både när det gäller den inre marknaden och EU:s handelsrelationer med omvärlden.

Det positiva är tillgången till frekvensband och fria flöden av icke-personrelaterad data inom unionen, men på den negativa sidan finns att GDPR är svårtillämpat, bristfällig strategi för en digital inre marknad och dålig portabilitet för digitala tjänster.

Det intressanta är att EU under den gångna mandatperioden varit bättre när det gäller att utveckla handeln med omvärlden än inom EU. Den processen förefaller dock ha drivits av kommissionen och handelskommissionären Cecilia Malmström, snarare än av någon större entusiasm bland medlemsstaterna. Men det är delvis så EU är tänkt att fungera. Genom att EU har getts kompetens på handelsområdet kan sådan politik som stöter på motstånd från särintressen på nationell nivå genomföras.

Svensson luftar idéer om handelsavtal för miljövänliga produkter. Det är en återkommande idé från bland annat Macron. I viss mån finns det redan skrivningar om hållbarhet i exempelvis CETA-avtalet och avtalet med Japan, men i grunden är det inte en bra idé.

Handelsavtal bör i så hög utsträckning som möjligt vara renodlade till just handel. De blir komplexa nog ändå, och det finns arenor för internationella avtal när det gäller miljö och arbetsrätt. Övriga sociala frågor är till och med inom EU nationella kompetenser och frågan är om någon har intresse av att handelsavtal skall innehålla skrivningar om allt möjligt som kan tänkas ingå i den politiska sfären i något land.

Det är förvisso en aning lustigt att EU har tullar på solpaneler, men gör sitt bästa för att kunna importera kol, olja och gas från omvärlden. Men även om det förra är omotiverat är det senare helt självklart. Det är en tvingande nödvändighet för de flesta länder inom EU att ha säkrad tillgång till fossila bränslen. Inte ens tyskarna har klarat att ställa om sin elförsörjning från beroendet av fossila bränslen. Bundestag kan ännu inte stifta nya naturlagar.

När det gäller cyklarna från Kina är det ett problem att kineserna subventionerar produktionen av många produkter och att deras ekonomi helt saknar transparens. Det är förstås en fördel att få köpa produkter som någon annan betalt delar av produktionskostnaden för, men samtidigt är det sannolikt politiskt omöjligt att få stöd för idén att låta industri inom EU slås ut av subventionerad import. Även här gäller förstås att verkligen hålla sig till fakta. Lyssnar man till protektionisterna är nästan all import subventionerad på ena eller andra sättet.

 


Taggar:
Kategorier: EU