Protektionism lättare sagt än gjort — det finns fortfarande starka krafter för frihandel i USA

USA går otvivelaktigt i protektionistisk riktning, men samtidigt finns det starka motkrafter. De goda effekter som protektionister drömmer om är dessutom i bästa fall långsiktiga — förmodligen inträder de aldrig. Däremot är de negativa effekterna konkreta och omedelbara. Att genomföra protektionism är således politiskt svårt även om den är lätt att gå till val på. 

Spekulationerna om vad som kommer att hända med frihandelsavtalen TTIP och TPP när Donald Trump blir president är just nu spekulationer.

I likhet med allt annat Trump har sagt under sin presidentvalskampanj är det oklart vad han till sist vill genomföra, tycker det är värt politisk energi att genomföra eller kan genomföra.

I värsta fall blir det fullskaligt handelskrig.

Samtidigt har inskränkningar i handeln en baksida för Trump och hans protektionistiska vapendragare i senaten och representanthuset. Det är val om två år och protektionistiska åtgärder får snabbt väl synliga negativa effekter. Företag i USA som är beroende av import och export drabbas omedelbart med friställningar som följd. Prisökningar för konsumenterna kommer också snabbt när tullar och kvoter införs. Uppskattade produkter blir dyrare eller försvinner från butikshyllorna.

De goda effekterna Trump och andra protektionister fantiserar om kommer — om de någonsin materialiseras — efter betydligt längre tid. Att ”få tillbaka bra industrijobb” kräver stora och långsiktiga investeringar. Befintlig industri kommer förstås få ökad efterfrågan om import försvåras, men all erfarenhet visar att produktionsökningar kan genomföras med ett minimum av nya anställningar. Att tullarna har blivit högra betyder ju inte att arbetskraften blir billigare eller aktieägarnas vinstkrav minskar.

Med andra ord är det inte alls självklart att protektionistiska åtgärder har den lockelse i verkligheten som de har i retoriken. Det går ju inte att bara flytta jobb från Kina till USA. Man måste bygga en ny fabrik, skriva nya avtal, rekrytera nya medarbetare. Miljardinvesteringar. Och detta i en extremt osäker politisk miljö.

Man skall komma ihåg att det finns starka frihandelsvänliga krafter bland republikaner och demokrater. Den amerikanska politiken är visserligen till stor del ett cyniskt spel och hänsynslöst opportunistisk. Men den är också starkt principiell och idédriven. Många amerikanska politiker är beredda att kämpa hårt och till och med riskera sina karriärer för att driva den politik de tror på.

Handelspolitiken har den egenheten att argumenten för frihandel är svåra att använda i twitterdebatten, men lätta att använda i mer begränsade sammanhang där man kan utveckla resonemangen, visa siffror och statistik.

Ordföranden i kongressen mäktiga Ways and Means Committee (det underliga namnet förklaras här) är republikanen Kevin Brady. Han beskriver sig själv som en ”champion of free trade” och kommer att fortsätta kampen för att USA skall behålla sin position som handelsnation. Han förstår det synnerligen enkla sambandet att för att kunna exportera måste man importera. USA:s framtid som industrination ligger inte att få tillbaka tillverkningen av jeans och bomullströjor, borrmaskiner för hobbymarknaden eller försöka bygga inhemska småbilar som konsumenterna är vana vid att köpa billigare och bättre från Asien.

Han förstår också att om USA drar sig tillbaka från världsmarknaderna (vilket är vad det handlar om) kommer det vakuum som lämnas fyllas upp av Kina och andra konkurrenter. Det finns knappast några produktkategorier som enbart tillverkas i USA.

Med andra ord saknas det inte motkrafter till Trumps protektionistiska agenda.

Det hindrar inte att den nära framtiden för TPP och TTIP ser ganska dyster ut. Man får nog räkna med flera månader innan det finns konkreta besked om vad som händer med förhandlingarna och någon form av framåtdrift.

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel