Sista kapitlet i Brexitdramat är inte skrivet

Brexitavtalet är inte komplett och åratal av förhandlingar återstår. Men vi slipper i alla fall tullar och kvoter. Det kunde ha blivit värre.  

Avtalet för skilsmässan mellan EU och Storbritannien blev klart under julhelgen. Britternas underhus, de 27 EU-länderna och EU-parlamentet måste godkänna avtalet, något som dock lär ske. Men Frankrike vore förstås inte Frankrike om de inte vapenskramlat en aning. Denna gång om fiskefrågan. Den berör bara bråkdelar av BNP-procenten, men har stor symbolisk betydelse. Man kan också konstatera att EU:s reglering av fisket är ett av skälen till Brexit. Det är svårt att inte se vansinnet i att EU kräver att alla länder skall få fiska i varandras fiskevatten, inte minst mot bakgrund av att staterna som regel subventionerar sina länders fiskeflottor. Utfiskningen av haven sker med statliga pengar. 

Förhandlingarna är heller inte på långa vägar över. 40 procent av handeln mellan Storbritannien och EU består av tjänster, något som inte ingår det avtalet. Den del av avtalet som gäller fisket består av en övergångsperiod på fem år, och sen ska det förhandlas om. 

En stor mängd tekniska frågor samt försvar och internationell politik återstår också.  

Huvudpunkterna är att inga tullar och kvoter skall gälla mellan EU och Storbritannien. Den fria rörligheten försvinner och därmed rätten för medborgare i EU att bosätta sig i Storbritannien och tvärt om. Dessutom inbegriper avtalet skatter, transporter, konkurrensfrågor, energi, datasäkerhet, socialförsäkringar, samt klimat- och miljöfrågor. 

Brittiska varor måste även fortsättningsvis uppfylla EU:s krav för att få säljas i EU. Detta är förstås inte så underligt. Det finns förmodligen inget land som medger att importerade produkter omfattas av lägre krav än inhemska – däremot är det inte ovanligt att länder försöker göra tvärt om med omfattande processer som följd. Det nya avtalet innehåller därför förstås också en tvistelösningsmekanism.  

Med alla sina brister är avtalet förstås bättre än inget avtal alls.  

En fråga är hur mycket byråkrati som kommer att drabba företag som importerar och exporterar. Själva kontrollen vid gränserna sker inte längre i form av inspektioner utan enbart genom kontroll av dokument, ofta datoriserat. Men det kan dels bli fördröjningar därför att även den processen kan ta tid, särskilt under en inkörningsperiod, och framför allt kan den leda till mer byråkrati för företagen. Det är ett mindre problem för stora företag som handlar över hela världen och därför har kunskap och rutiner, men kan bli besvärligt för småföretag som bara handlat med andra EU-länder, däribland Storbritannien. 

Sista kapitlet av Brexitdramat är ännu inte skrivet och det finns ingen mycket för frihandelsvänner att jubla över, men det kunde vara värre. 

Magnus Nilsson


Taggar:
Kategorier: Brexit