Skydd för handelsmän och investeringar historiskt viktigt för ekonomisk utveckling

Anders Johnson och Birgitta Rydell har för Svenskt Näringslivs räkning producerat en utmärkt skrift om det som kallas Investor State Dispute Settlement (ISDS). De förklara den historiska bakgrunden och beskriver hur systemet med internationell skiljedom fungerar i dag.

Mycket bra fakta i dag när debatten domineras av ett antal missförstånd.

1. Att skiljedom är ”privata domstolar” utanför det ordinarie rättsväsendet och staternas kontroll.

Det stämmer inte. Skiljedomsinstituten är reglerade i lagstiftning och FN-konventioner. De nationella domstolarna medverkar vid verkställande.

Det säger sig självt att någon inte bara kan sätta upp en ”privat domstol”, låta företag ”stämma stater för uteblivna vinster”, döma stater till höga skadestånd och sen gå och kräva pengar av regeringar. Den som tror det kan ju försöka och se om de får några pengar av svenska staten bara för att de presenterar ett hemsnickrad skiljedom  för en statssekreterare på Finansdepartementet. Gissningsvis blir man utslängd, och i värsta fall inspärrad på psyk.

2. Att ISDS innebär att att företag kan stämma stater bara för att de ogillar demokratiskt beslutad lagstiftning.

Stämmer inte heller. ISDS-klausuler kan bara tillämpas på de internationella handels- och investeringsavtalen som ingås mellan stater (eller som när det gäller TTIP, mellan EU och USA). Om det i dessa avtal finns inskrivet att vissa typer av regleringar inte skall göras kommer dessa att omfattas, men då är det de demokratiskt valda politikerna som i demokratisk ordning har beslutat att inte göra vissa saker. Det är fallet i alla internationella avtal till exempel Sverige har ingått, exempelvis FN-konventioner, EU:s direktiv o s v. Alla internationella relationer bygger på avtal, att stater lovar i att göra (eller inte göra) vissa saker. Det är inte odemokratiskt, det kallas samarbete.

ISDS är kort sagt inte en diversehandel för stämningar för ditt och datt. Det handlar om vad som står i avtal och inte om något annat.

3. Att ISDS är ett specifikt regelsystem eller något särskilt förfarande som stater måste underkasta sig.

Stämmer inte heller. Det står avtalsparterna fritt att utforma mekanismen för slita tvister som de har lust. I princip skulle man kunna skriva in att en kommitté bestående av de folkvaldas svärmödrar fick besluta. Men det är naturligtvis en bättre idé att välja ett stort och erkänt skiljedomsinstitut som har specialistkompetens och som har en lång historia av tidigare domslut. När det gäller till exempel öppenhet är det avtalsparterna, i TTIP-fallet i princip EU och USA:s politiker, som bestämmer hur stor öppenheten skall vara i den ISDS-mekanism som skall gälla för TTIP.