Snabba handelsavtal efter Brexit helt orealistisk idé

Det är helt omöjligt att britterna kan kompensera bortfallet av handel i samband med Brexit genom nya handelsavtal. Trump har redan satt minst en käpp i hjulet.

Hur stor är chansen att Storbritannien snabbt får till nya frihandelsavtal med viktiga handelspartners?

Förutom att landet försvinner ur EU tappar det dessutom ett 40-tal frihandelsavtal som EU har med andra länder.

I veckan har Boris Johnson talat om ett stort avtal med Indien och talar återkommande om att ett avtal med USA snabbt kan komma till stånd. Donald Trump är också positiv. Med andra ord borde det kunna gå ganska snabbt.

Kanske, men det finns goda argument för att anta att det kommer ta britterna många år, kanske decennier, att återskapa det som man tappar i och med utträdet ur EU.

  1. Handelsavtal tar tid att förhandla fram. Djävulen sitter i detaljerna och det finns extremt många detaljer i handelsavtal. Fem, tio år är en helt normal tidsram. Det betyder att när avtalsförhandlingarna går in i slutskedet, och avtalen skall godkännas av de demokratiska församlingarna kommer varken Donald Trump eller Boris Johnson vara i ledningen längre (det finns förstås en liten chans att Johnsson är premiärminister under lång tid, men sätt inte familjeförmögenheten på det…).
  2. Punkt 1 gäller förstås under förutsättning att det är rimlig ordning på torpet. Men åtminstone britterna står sannolikt inför en lång period av mer eller mindre kaotiska förhållanden inom politiken. Torys är på väg mot kollaps, och det kompenseras inte av att Labour uppvisar någon större stabilitet. Hur det står till i USA är svårt att säga. Hela den nationella politiska scenen domineras av Trump, och det är omöjligt att säga hur det skulle vara honom förutan? Kan en enda människa påverka samhällsdebatten så mycket? Svaret är förstås att ja, om personen är USA:s president i ett samhälle besatt av sociala media…
  3. När det gäller ett avtal mellan USA och Storbritannien har Donald Trump redan satt en kraftig käpp i hjulet. Nämligen att han varit tydlig med att även offentlig upphandling och NHS (britternas offentliga sjukvårdssystem — lika symboliskt viktigt som uselt) skall upp på förhandlingsbordet. Detta ensamt räcker för att göra ett handelsavtal omöjligt för brittiska regeringen att få igenom. Sakförhållanden kommer vara underordnade, bara misstanken att NHS kan säljas till amerikanska sjukvårds- eller riskkapitalbolag räcker för att göra avtalet omöjligt.
  4. Indien och en rad övriga före detta samväldesländer är förvisso positiva till frihandelsavtal, men dessa blir inte mindre komplexa och framför allt är dessa inte stora handelspartners jämfört med EU-länderna.

Utan att ha någon synpunkt på om Brexit är rätt eller inte, kan man konstatera att i vilket fall föreställningen om att de förlorade handelsavtalen och utträdet ur EU snabbt skall kunna kompenseras genom nya avtal är helt orealistisk.


Taggar:
Kategorier: Frihandel