Snabbfilen kan vara överspelad

Handelsexperterna Chip Roe och Ted Posner skriver i Finacial Times om problemet med att president Obamas administration inte längre kan räkna med ett “fast track” när handelsavtalet TTIP skall godkännas av kongressen och representanthuset i USA.

De menar att detta egentligen är ett mindre problem jämfört med den konventionella processen. En snabbfil för handelsavtal är bara meningsfullt när avtalet närmast uteslutande handlar om tullar och kvoter. Och så var det en gång i tiden. Men sedan länge innehåller handelsavtal så mycket mer, vilket inte minst gäller TTIP:

“These days trade agreements deal with far more than just import duties. They involve undertakings on intellectual property rights, financial services regulations, food safety standards and much, much more. These commitments constrain not only federal law but the actions of state and local governments, too. It is understandable that legislators want to scrutinise such measures carefully – and unrealistic to expect them to be waved through.”

I förlängningen betyder detta att om presidenten inte kan få fria händer att förhandla ett avtal. Det skulle ge honom för mycket makt. Då finns det två alternativ. Antingen att ge presidenten ett mandat att förhandla men med en rad restriktioner som då med nödvändighet skulle vara offentliga och därmed ett handikapp i förhandlingarna. Eller att låta presidenten få förhandla fram ett så bra avtal som möjligt och sedan behandla det i vanlig ordning.

Slutsatsen är att det förmodligen är enklare att välja den senare vägen, jämfört med att ta en hård politisk strid för att få snabbfil.

 

 

 


Kategorier: Frihandel, TTIP, USA