Snart är det läge för EU:s politiker att satsa på WTO

Alla idéer har sina upp och nedgångar. Just nu är en global handelsordning inte i ropet, men om något decennium kommer protektionismen vara totalt diskrediterad för överskådlig framtid. Då gäller det att för EU:s politiker att ha en plan och agera snabbt.

Rapporteringen om handelsfrågor domineras av USA:s handelskrig med EU och Kina samt vad som förefaller vara en taktik från USA:s sida att underminera WTO. För att inte tala om NAFTA-förhandlingarna som gnisslar, att TTIP ligger på is och TPP är skrotat.

Och Brexit…

Som handelsvän är det inte svårt att hålla sig för skratt.

Men det finns också ett mer optimistiskt perspektiv.

Under ungefär samma tid som Donald Trump har försökt kasta grus i maskineriet när det gäller världshandeln har EU gått i spetsen för ett stort frihandelsavtal med Kanada och nu ett med Japan. Sammantaget är dessa länder uppemot 30 procent av världens BNP.

De stater som ingick i TPP-avtalet försöker göra om det så att det kan fungera utan USA.

Länder i Sydamerika förhandlar avtal med EU.

Australien och Nya Zeeland har ett antal frihandelsavtal med asiatiska länder och förhandlar med EU.

Vidare arbetar staterna i Afrika med ett stort avtal som de hoppas kommer bli ett “afrikanskt EU”. Vägen dit är förstås lång, men det är inte många år sedan afrikanska stater hade konflikter med varandra på olika nivåer av aggression och handeln knappast fungerade alls. Det var så illa att man var tvungen att flyga via London för att ta sig mellan länder i Afrika som ligger grannar.

Hittills har det inte uppstått någon kö till Vita huset av handelsdelegationer som skrapar med foten och önskar separatavtal med USA. Istället blir USA allt mer isolerat och Kina ikläder sig rollen av frihandelns försvarare; i viss mån är det ett spel för galleriet, men det saknas inte substans helt och hållet.

Utvecklingen går alltså åt rätt håll ur vissa synvinklar, men åt fel håll ur andra.

Det är förstås ett stort problem att världen får en rad olika avtal, istället för ett ännu mer utbyggt gemensamt avtal för hela världen inom ramen för WTO. Men att processen att skapa ett sådant avtal har stannat upp är inte Trumps eller USA:s fel. Den har gått i stå sedan länge på grund av ett antal olika länder och av olika anledningar. WTO har en rad andra värdefulla funktioner och ryktet om dess död är betydligt överdrivet.

Det viktiga är nu att EU:s politiker håller uppe trycket när det gäller frihandel. Förr eller senare försvinner Trump, och gissningsvis kommer protektionismen då vara ur modet ett tag (alla idéer, goda som dåliga, har sina konjunkturer). I det läget gäller det att försöka få igång förhandlingarna om en förstärkt global handelsordning. För att det skall kunna ske måste det finnas en plan förberedd. EU är en utmärkt arena för att ta initiativet till en sådan plan.

Svenska politiker har en uppgift att ta itu med när riksdagsvalet är avklarat och EU-valet närmar sig. Även om det är osannolikt borde EU-valets fokus vara handel.

 

 

 

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel, WTO