Större öppenhet kring TTIP — men det kommer knappast hjälpa

Nu öppnas ett läsrum i Berlin där TTIP-texterna kan läsas av parlamentariker.

Dock under starka restriktioner. Man måste beställa tid och får inte ta med mobiltelefoner eller andra apparater som kan användas för att kopiera texterna. Dessutom kan de bara läsas på datorskärmar.

”But the rules for reading the documents are quite strict. MPs have to schedule an appointment as the room opens only twice a day for two hours. Before entering the room, they have to leave their mobile phones and any electronic device in a secure locker.

They can read the documents only on a computer screen which is not connected to the Internet. They may take notes but are not allowed to copy any quotes from the consolidated texts. The room, reminiscent of an internet cafe, hosts up to eight MPs at a time guarded throughout their visit by a security officer. There is also an English-German dictionary provided for MPs with difficulties understanding the complex trade texts in English.”

Denna begränsning kommer med säkerhet avändas av TTIP-motståndarna som ett bevis på att det är något skumt med TTIP-avtalet.

Men då skall man komma ihåg två saker.

  1. Förhandlingar kan inte föras med total öppenhet när det gäller textförslag och förhandlingsbud. Situationen för förhandlarna skulle bli helt omöjlig om deras arbete skulle bedömas i realtid av media, politiker, särintressen. Inte minst för att många av dessa politiker skulle vara förhandlarnas uppdragsgivare. Varje anpassning och kompromiss skulle tolkas i termer av ”vinna”, ”förlora” och ”ge upp” eller ”svika”. Det skulle finnas hundratals ”baksätesförare” som visste allt om hur man borde ha förhandlat i stället. Man skall inte heller glömma att det inte bara är förmenta allmänintressen i form av miljöorganisationer och liknande som har nytta av transparens. Även näringslivets lobbyister har glädje av informationen. Till sist gynnas knappast en saklig debatt av att det finns gamla versioner av texter i omlopp. Det kommer bli svårt nog ändå för politiker och allmänhet att ha koll på vad som gäller.
  2. Avtalet kommer i sin helhet att bli offentligt och debatteras av medborgare, parlamentariker och nationella politiker. Därefter kommet det fattas beslut av de folkvalda under full öppenhet.  Mer demokratiskt kan det knappast bli. Kom ihåg att till exempel de svenska regeringsförhandlingarna (eller kattrakandet kring en vanlig kommunbudget) sker under sekretess. Den demokratiska kontrollen består i att parlamenten får anta eller förkasta färdiga förslag. Inte att alla fortlöpande får veta allt och ha åsikter om allt. Hela poängen med att ha en förhandlingsdelegation är att skapa en inre krets av människor som är specialiserade, får förtroende för varandra och är under press att åstadkomma ett avtalsförslag.

Det är klart att öppenhet har ett värde. Och det råder öppenhet om förutsättningarna för avtalet. Vad skall uppnås. Vad får inte ges upp. De instruktionerna finns i mandatet till förhandlarna och är offentligt.

Ett skäl till att ha större öppenhet skulle teoretiskt sett vara att TTIP-motståndarnas strategi ofta förefaller vara att skapa misstro mot EU:s institutioner. De försöker ge bilden av att förhandlingar är hemliga men att ”industrin” ges information och att ”sociala rörelser” (i praktiken ofta olika koalitioner av särintressen till vänster) missgynnas. Större öppenhet skulle kunna motverka detta. Men samtidigt skulle det bli mångdubbelt mer texter att vantolka och oändliga möjligheter att spekulera i varför en skrivning har förändrats från en version till nästa.

Kommissionens initiativ kommer knappast minska trycket från TTIP-motståndarna. Snarare tvärt om. ”Alternativrörelsen” har sin taktik klar. Går man med på deras krav visar man svaghet. Konsekvensen blir bara att de tar ett steg framåt och höjer tonläget. Alltid mer. Aldrig nog.

 

 

 

 


Taggar: Berlin
Kategorier: TTIP