Strid om snabbfil för handelsavtal i USA

Om man tror att frihandel är ett stridsäpple inom EU, är det minst lika illa i USA.

Wall Street Journal skriver om detta i en längre artikel.

Där har Obamas administration två stora avtal på gång. Dels TTIP med EU, och dels Trans-Pacific Partnership som gäller en rad länder från Kanada ner till Sydostasien och Australien.

Obama vill ha en “fast track”, det vill säga att ett avtal, väl färdigförhandlat, inte skall kunna förändras av kongressen. Det skall bara kunna antas eller förkastas men inte förändras. EU:s förhandlare kommer knappast vilja ingå ett avtal utan garantier att det kan ta sig oskatt genom USA:s politiska system.

Men majoritetsledaren Harry Reid, en demokrat från Nevada, har kört kniven i ryggen på sin president. Han motsätter sig möjligheterna till snabb behandling. Obama kan nog få igenom en sådan i alla fall, men måste då förlita sig på Republikanerna, som inte heller är pålitliga i handelsfrågor och dessutom gärna bidrar till att Obama förefaller svag och att Demokraterna inte står bakom honom 100 procent.

I USA finns det dessutom en stark politisk tradition av protektionism som grundar sig på det faktum att USA under lång tid kunnat betrakta sig som självförsörjande på grund av sin storlek. Så är det inte längre. Inte många Ipads eller Nike-skor sätts ihop i USA. Men traditionen lever vidare.

Svajjigt värre, alltså. Men samtidigt har industrin ett intresse av handelsavtalen och till sist brukar politikerna i USA klara av att fatta beslut när det verkligen gäller.

 

 


Kategorier: USA, Protektionism