Svår balansgång mellan cybersäkerhet och protektionism

Cybersäkerhet måste vara en prioriterad fråga där EU inte får vara naivt kring att det finns utländska intressen som inte vill oss väl. Det påverkar handelspolitiken och nationell säkerhet bör vara ett överordnat värde. Men samtidigt är det viktigt att cybersäkerhet och allmän misstänksamhet mot framför allt Kina inte lättvindigt används som argument för protektionism. 

Christofer Fjellner, Europaparlamentariker (M) skriver i DI om säkerhetsproblemet med att kinesiska företag levererar telekomutrustning.

”Cybersäkerhet blir viktigare i en värld som är mer integrerad. När 5g-näten byggs ut stoppar både USA och Australien kinesiska leverantörer. Nyligen blev det känt att kanadensisk polis på USA:s begäran har gripit telekomföretaget Huaweis finanschef för brott mot amerikanska sanktioner. Häromveckan uppmanade USA “vänligt sinnade” länder att bojkotta företaget.

Men när Sverige nu auktionerar ut tillstånden för frekvensutrymmen tar svenska myndigheter inga sådana hänsyn och Huaweis Sverigechef är inte orolig för att möta hinder när 5g-nätet byggs ut i Sverige.

På samma gång som vi rustar upp det militära försvaret måste vi vara vaksamma på hotet från utländskt cyberspionage. Det krävs en genomtänkt strategi på såväl svensk som EU-nivå för att skydda våra stats- och företagshemligheter, våra personliga data samt funktionen för kritisk infrastruktur. Sverige som har långtgående kompetens inom området bör gå i bräschen för det arbetet.

(—)

I EU är det Storbritannien som tar frågan på störst tar allvar och behovet av att EU trappar upp sitt arbete blir således ännu viktigare när landet lämnar EU. Storbritanniens underrättelse- och cybersäkerhetsmyndigheter granskar all Huaweis utrustning innan den används. Resten av EU framstår dock som aningslöst. Det illustreras kanske tydligast av att hela det belgiska mobilnätet är byggt av Huawei och att EU-kommissionen låter företaget tillhandahålla det interna nätverket.

EU har nyligen infört regler för dataskydd och för att kontrollera utländska direktinvesteringar. Det pågår diskussioner om att införa nya regler som förbjuder export av utrustning för cyberövervakning till stater som använder det till sin egen befolkning.

Det är bra och nödvändiga åtgärder, som emellertid måste kompletteras med en strategi som skyddar Europa från cyberspionage. Det bör fungera som en väckarklocka att våra vänner i USA, Australien och Storbritannien vidtar långtgående åtgärder för att skydda sig mot cyberspionage, och till och med uppmanar andra göra samma sak.”

Tankesmedja Frivärld har just publicerat en rapport på samma tema: ”Digitaliseringens baksida – cyberhotets komponenter och konsekvenser”.

Hoten är självklart allvarliga och bör hanteras, liksom en rad andra problem som har att göra med framför allt Kinas ambitioner att komma över teknologi och forskningsresultat genom uppköp av företag i Kina och krav på att de som vill investera i Kina delar med sig av kunnande.

Samtidigt kan vi vara säkra på att dessa hot förr eller senare inom EU kommer att användas som argument för vad som i praktiken är ren protektionism. När EU:s politiker nu lämnar den mer lättsamma attityden till problemet är det viktigt att utforma institutionella mekanismer som med rimlig säkerhet kan skilja det ena från det andra, som kan avgöra om det handlar om riktiga eller bara påstådda hot.

Det kommer att bli en balansgång mellan att vara tillräckligt vaksam mot hoten, och samtidigt inte ge för stort utrymme åt de särintressen som vill skydda företag eller branscher från utländsk konkurrens. Det kommer också bli en balansgång mellan öppenhet i processen och självklara krav på sekretess. När det handlar om industrispionage och säkerhetshot kan det inte råda total öppenhet kring åtgärder och vad man som myndighet egentligen vet.


Kategorier: Frihandel