Svårt att hitta protektionistiska republikaner

Att prata om handelskrig är en sak. Att starta ett en helt annan. Det visar sig svårt för Trump att hitta verkliga protektionister med politisk erfarenhet och snart gör sig verkligheten påmind. Det första som händer vid handelskrig är att jobb försvinner. Kanske kommer efter några år de utlovade jobben, men faktum är att den enda kända effekten av protektionism är att jobb och välstånd utplånas. 

Det är oundvikligt att mycket av rapporteringen kring handelsfrågor just nu fokuserar på Donald Trump och inte minst vilka utnämningar han gör.

Det är solklart att Trump — i den mån han förstår vad frihandel egentligen är — är en fiende till frihandel. Men det är lika klart att detta bryter med det republikanska partiets politik sedan 7o-talet och egentligen ännu längre tillbaka. Visserligen har de republikanska ”partiprogrammen” betonat vikten av rättvisa handelsvillkor, men de skrivningarna har avsett tullar och kvoter. USA skall inte avreglera handeln ensidigt mot länder s0m behåller sina handelshinder.

Trump talar om något helt annat när han använder termen ”fair trade”. Han menar att det är orättvist att andra länder konkurrerar genom att ha andra villkor när det gäller arbetskraftskostnader, miljölagstiftning och liknande. Att gå med på det är ”dumb trade”. På det viset liknar han Bernie Sanders som vill skriva in klausuler om miljö- och arbetsrätt i handelsavtal. Något som dock redan finns. USA har stämt andra länder för att de inte uppfyller sina åtaganden när det gäller fackliga rättigheter, men självklart är det inte så enkelt att fjärrstyra arbetsförhållanden i länder i Mellanamerika eller Asien. Med tanke på att USA inte ens klarar av stoppa kokainproduktionen i Colombia är det svårt att tänka sig att de skall kunna kontrollera och genomdriva rätten till kollektivavtal i motsvarande länder.

Att Republikanerna varit entusiastiska anhängare av frihandel i decennier gör det naturligtvis svårt för Trump att hitta kvalificerade republikaner till sin administration som inte är frihandelsvänner. Det är som om moderaterna plötsligt skulle få en partiledare som var för löntagarfonder — han skulle inte ha så lätt att hitta partikamrater som i själ och hjärta ville föra den politiken (att folk kan byta åsikt i ord hur som helst för att få en viktig politisk post betyder ju inte att de verkligen ändrar sig…).

Trumps troliga val till secretary of state Rex Tillerson, VD för energijätten Exxon, är frihandelsanhängare. Hållningen i frågan förefaller visserligen till stor del motiverad av en önskan att kunna handla med Ryssland är Exxon har stora intressen (Tillerson kritiseras för sina starka band till Putin), men det gör ingen större skillnad. En åsikt är ju vad den är oavsett sin motivering.

Följande citat från Military Times är tydligt:

”Energy made in America is not as important as energy simply made wherever it is most economic,” he said in 2007 in a speech to the Council on Foreign Relations. ”We are free-market, free-trade advocates,” he said in another speech to the group five years later, declaring that the greatest boon for American energy security would be support for oil production and trading worldwide.

Trump är helt enkelt omgiven av människor som varit frihandelsvänner i decennier och kommer oundvikligen få en administration som präglas av detta.

Till det kommer att de länder som Trump har utnämnt till huvudfiender när det gäller sitt planerade handelskrig — Kina, Mexiko, Kanada — är USA:s viktigaste exportmarknader. Det första som händer i USA vid ett handelskrig är att amerikanska jobb försvinner samtidigt som produkter i USA blir dyrare. Huvuddelen av de produkter man hittar på Wal Mart eller motsvarande är inte tillverkade i USA. Nästan all konfektion, elektronik och sport/friluftsutrustning i USA är tillverkat i Mexiko, Kina, Vietnam, Korea eller möjligen Japan. Hela branscher i USA med miljontals jobb är totalt beroende av import.