Sverige är ett land där inte ens docenter orkar ta reda på fakta

Före detta moderate riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson skriver om TTIP i Sydsvenskan.

Hon som nästan alla andra presenterar en helt felaktig bild av ISDS.

”På det internationella planet bör handelsavtalet mellan EU och USA, TTIP, nämnas. Några av förslagen är så provocerande att till och med ett pålitligt frihandelsvänligt organ som det brittiska The Economist är djupt kritiskt – en reaktion på förslagen om att ge företagen rätt att kräva skadestånd av enskilda stater om de fattat beslut som skadat företagets investering där. Det kan handla om beslut som rör miljö, arbetsvillkor och så vidare.

Kritikerna menar att om dessa förslag blir verklighet kommer demokratin att underordnas företagens intressen. Man kan med fog undra hur vi hamnat här.”

Nej. Demokratin kommer inte att ”underordnas företagens intressen” och företag får inte någon generell ”rätt att kräva skadestånd” för beslut som skadar deras investeringar (som man kan få för sig av Pålssons text).

Däremot kan enskilda företag få rätt till skadestånd om staten bryter avtal, diskriminerar utländska företag eller exproprierar gjorda investeringar.

Att stater måste hålla avtal, inte diskriminera och följa sina egna lagar är inte en underordning av demokratin. Det är rättsstat — förutsättningen för demokrati. Alternativet är majoritetsdiktatur och godtycke. Det är därför ISDS-klausuler finns med i nästan alla investeringsavtal sedan snart 50 år (utan att demokratin har skadats).

Det märkliga är att Anne-Marie Pålsson är docent i ekonomi och har skrivit ett antal böcker. Men inte ens hon orkar lägga ner typ 30 minuter på att ta reda på hur ISDS fungerar när hon skriver en debattartikel som skall publiceras i en av landets viktigaste tidningar.


Kategorier: Frihandel