Trumps handelskrig förhindrar en rationell hantering av Kina

Kina är ett problem genom sitt aggressiva beteende på handels- och ekonomiområdet. Omvärlden skulle behöva svara med en enad front och en kombination av dialog och smarta påtryckningar. Men så länge Trump bedriver handelskrig mot Kina och sina allierade är detta inte möjligt. 

Donald Trump hotar nu med nya tullar mot Kina på 200 miljarder dollar.

Trump har också gjort klart att USA står redo att införa ytterligare tullar till ett värde av 267 miljarder dollar – i praktiken på all kinesisk import som fortfarande är tullfri. Detta om kineserna svarar med mottullar — vilket de redan gjort.

Detta hotar att dra ner Kinas tillväxt. Kina har svårt att svara med samma mynt då USA exporterar mindre till Kina än landet importerar — vilket är grunden för underskottet i USA:s handelsbalans mot Kina. Samtidigt skadas den amerikanska ekonomin av att produkter från Kina blir dyrare, men de mätbara effekterna är långsammare eftersom pengarna från tullarna hamnar i USA:s stadsbudget, och minskad import av kinesiska produkter leder till att amerikanerna köper mer inhemska produkter, alternativt sparar och investerar.

Leder detta till att USA kommer att vinna handelskriget?

Knappast. Även om Kina är en diktatur — eller just därför — vill inte ledarna visa svaghet.

Med andra ord kommer konflikten att eskalera. Kinas stöd för USA:s dialog med Nordkorea är mindre aktivt. Kinas ambitioner som uttrycks i målet ”Made in China 2025” kommer de knappast ge upp. Det handlar om att Kina satsar på att bli världsledande på robotisering, AI och andra högteknologiska områden. Det är förstås ett hot mot USA, inte minst för att Kina har klara ambitioner på att utmana USA även när det gäller geopolitisk och militär dominans. Kina vill också ha oceangående hangarfartyg och ett globalt bassystem.

Här är det alldeles klart att Kina är ett problem. Kina expanderar genom billiga lån från statliga banker till sina industrier, billiga transporter, aggressiva strategier för att kommer över teknologi, likgiltighet för intellektuella rättigheter. Det är sannolikt att Kina även ägnar sig åt storskaligt industrispionage och stöld av företagshemligheter.

Detta är förstås en situation som inte kan hanteras genom protektionism och som i grunden inte har med frihandel eller inte att göra.

Kina är en konstruktiv partner på vissa områden, men en målmedveten maktspelare på andra och testar regelbundet vad man kan komma undan med. Att försöka hantera Kina genom aggressiva påtryckningar kommer inte att fungera. Däremot är dialog en möjlig väg. USA, Australien, Kanada, Japan och EU har redan börjat samarbeta mot Kina, men behöva ha en än mer enad front.

Men så länge USA driver ett handelskrig mot Kina, och Kanada, och EU, och underminerar WTO,  är varken en dialog med Kina eller en enad front med övriga länder möjlig.

Kina är under tryck, men kan å andra sidan göra som man vill. USA driver ett destruktivt handelskrig mot Kina men uppnår inget av målen på varken kort eller lång sikt.

Det är det riktigt allvarliga problemet med Trumps handelskrig. Bristen på handling nu riskerar att ge problem om tio år då Kina med säkerhet har uppnått en rad av sina mål och är en ännu mäktigare aktör på alla områden.

Man behöver inte vara särskilt misstänksam mot Kina för att inse att en värld där Kina både kan diktera villkoren för världshandeln och utmanar USA som världspolis inte är enbart idyllisk.

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel